From Thailand with love
Svetten klibbar och jag ar lite kissnodig.Det ar det enda som kan tankas stora tillvaron,men inte mer an att tanken flyger genom huvudet for att sedan vara borta. I Patong ar allting enkelt.Maya sover och jag skriver ord pa toalettpapper.Vill stanna har.Jenny och jag kan kopa Sky resort,vi kan bo har ett tag.
En kvall gick vi ut i natten.Jag var full och glad.Dansade och sjong sma stumpar av de svenska latar som kommer till en nar ingenting ser ut som hemma. I never hit you heart,My heart never hit yours. Men jag var vard mer for det.De dansar runt sina stanger i bar efter bar,gata efter gata.Vantar pa man med vasterlandskt pass. Sjoman med ankare pa armen. Svarte Rudolf och Fritiof Andersson. Ett utdoende folkslag.Nu vantar flickan i Havanna pa tyska It-konsulter eller svenska smabarnspappor. Pa flykt fran verkligheten sokandes efter naralivetupplevelser.
Vi shottar.En man i sina basta dagar som mater ca 140 cm over marken raggar pa mig. Vi skulle just bli ett snyggt par,Langben och MiniMe. Fortsatter mot bar med vacker flicka som sjunger just de latarna jag vill hora i just da.Euroferi.Nar vi gar vidare ar ljudet sa oronbedovande och sjalv ar jag sa paverkad av alkohol och den thailandska luften sa en dvarg kanske inte alls hade varit en san dalig ide trots allt.Sitter pa min pall och hamnar i nagon sorts trance. Stirrar oupphorligt i flera minuter pa en Pete Doherty-kopia som dansar och avgudar bandet framme vid scenen.Nagon drink senare tycker jag ocksa att musiken ar den basta jag nagonsin hort och alar som en orm.Jenny och jag far erbjudande om aventyr med sangaren i bandet,minns inte vad jag svarade pa det men jag ar helt saker pa att det bara var henne jag hade med mig hem.Istallet dok det upp tva clowner fran Georgia.Kan inte komma ihag vad de hette eller vad de sa men de tog mina cigaretter.
Ute pa gatan igen var jag overforfriskad,dov och bar pa den stora trottheten.Sedan ar det lite som snapshots.Svart.Kliver in i en tuk-tuk.Svart.Kliver ur igen.Svart.Sangen omfamnar mig.Svart...
Och vilken morgon sen.Vaknar av att huvudet har skjutits i tusen bitar och det ar 100 grader varmt i rummet.Jenny sover brevid.Famlar mig ut.Dar ligger M och R och sover pa golvet. Sa vackra tillsammans.Och trots att ogonen gar i kors stannar jag och tittar pa dem. Hela historien ar en historia i sig.For lang for den har gangen,kanske en annan dag.
Sitter ute pa trappan och vantar pa att fa dricka vatten eller spy.Ingenting hander..
Vagen och bilarna ringlar forbi.Har har kanske hundratusentals manniskor passerat.De brakar i baksatet,kysser varandra,spelar spel,raknar far,tanker pa vad de skall ata till lunch ,hur de skall slippa ga till jobbet,avlider av krockskador nar tva mopeder moter varandra eller vajjer i sista stund med skenande hjartan. Vagen minns och traden minns,tills det som hande varken syns eller hors for bruset av alla de andetag som borjar och slutar just har och nu dranker dem en efter en.
Bangkok dangerous
Laget i Thailand ar varmt och soligt. Sa vi kisar nar vi kommer ut pa morgonen, men det var ljusterapi jag ville ha och det har jag sannerligen fatt. Vi har solat och badat,brant oss bade en och tva ganger men ger inte upp for det. Igar var vi pa elefantshow,somliga tyckte det var laskigare an andra. Hojdpunkten var anda att vi fick halla i en tigerunge och jag blev gald av att mata elefanterna med bananer och bambu.Deras snablar ar som en damsugarslang. Nu vantar jag bara pa att fa sitta pa en de dar bjassarnas rygg. Jenny och jag har provat pa utelivet i Patong ocksa. Men det blir ett eget inlagg nagon gang da inspirationen faller pa.Nu ar det bara lagesrapport. Imorn skall jag dyka. Varat hotell ar hemskt, i Patong vill vi stanna foralltid.Nastan.
Leaving on a jetplane
Jag målar tånaglarna röda.Vid den här tiden imorgon kommer nämligen mina fötter vara framme i Thailand och iklädda ett par flipflops.Skall fötterna vara till allmän beskådan så behövs det lite förfining.
Jag har packat om väskan 2 gånger,checkat om och om igen att passet och pengarna är med, snart är vi påväg. Mot ljusterapin. Den som kommer tina upp mig inifrån.
Har dock lite svårt att helt avskärma mig från min arbetsplats och hur det kommer gå där de närmaste två veckorna. Oroar mig lite.Försöker intala mig att jag åker bort och ändå inte kan göra någonting och att det finns andra människor som kan och vet.Men vad vet jag, den där lilla filuren väcker tydligen någon sorts moderlig instinkt i mig.Jag är bara en människa.
Det finns inga garantier. Det bevisas om och om igen, fortfarande finns det människor som tror.Jag skulle gärna vilja tro men kan inte. Och alltid har det funnits undantag som bekräftat regeln.Jag känner mig alldeles tom,på något plan sörjer jag också. I första hand för att du är min vän men också för, att jag inte kan hålla en relation verkar vara ett faktum, men när de runt omkring mig börjar falla isär blir jag ledsen.Det känns viktigt att vissa saker alltid är som de har varit, för min världsbild och som ett bevis för mig att det visst finns sådana som kan.Det finns föralltid.Även om inte jag kan så finns det någon annan som kan och det känns tryggt. Men nu....
Im off to Thailand
Jag har packat om väskan 2 gånger,checkat om och om igen att passet och pengarna är med, snart är vi påväg. Mot ljusterapin. Den som kommer tina upp mig inifrån.
Har dock lite svårt att helt avskärma mig från min arbetsplats och hur det kommer gå där de närmaste två veckorna. Oroar mig lite.Försöker intala mig att jag åker bort och ändå inte kan göra någonting och att det finns andra människor som kan och vet.Men vad vet jag, den där lilla filuren väcker tydligen någon sorts moderlig instinkt i mig.Jag är bara en människa.
Det finns inga garantier. Det bevisas om och om igen, fortfarande finns det människor som tror.Jag skulle gärna vilja tro men kan inte. Och alltid har det funnits undantag som bekräftat regeln.Jag känner mig alldeles tom,på något plan sörjer jag också. I första hand för att du är min vän men också för, att jag inte kan hålla en relation verkar vara ett faktum, men när de runt omkring mig börjar falla isär blir jag ledsen.Det känns viktigt att vissa saker alltid är som de har varit, för min världsbild och som ett bevis för mig att det visst finns sådana som kan.Det finns föralltid.Även om inte jag kan så finns det någon annan som kan och det känns tryggt. Men nu....
Im off to Thailand
Up, up and away
Bra energier här,andrum och tystnad som ger utrymme till att höra mina egna tankar.Om jag snubblat efter vägen så har jag rest mig snabbt igen.Allt sedan adressbytet har jag mått alldeles förträfligt. Det är bättre luft mellan de nya väggarna. En ny era kan ta sin början. Jobbet som plötsligt börjat kännas väldigt tungt har lättat. Eller kanske är det jag som funnit nya verktyg att hantera det.Ett tag fastnade jag i ett grubblande över vad som egentligen är meningen och för vem jag gör det här.Men en kur av Fridas själv-hjälps-medicin har aldrig slagit fel och i kombination med redan tidigare nämda flytt så är jag tillbaka starkare än någonsin.
Och nu stundar Thailand.Någonstans i bakhuvudet ligger vetskapen om att jag åker dit för att jobba,undanträngd.Men för det mesta dagdrömmer jag om vita stränder,vajjande palmer,elefanter,dykning,shopping och halvnakna killar (riktiga killar). I min dröm är jag halvt plakat påväg hem i mörkret med en "bucket" i ena handen och Jenny över axeln. Lycklig&Fri
........men just det, jobba var det....lätt att glömma....
Stallet,måndag. Bio,tisdag.Naglar,onsdag.Lina,torsdag.Thailand,fredag
"Den som inte vet vart den är påväg kommer hamna någon annanstans"
Och nu stundar Thailand.Någonstans i bakhuvudet ligger vetskapen om att jag åker dit för att jobba,undanträngd.Men för det mesta dagdrömmer jag om vita stränder,vajjande palmer,elefanter,dykning,shopping och halvnakna killar (riktiga killar). I min dröm är jag halvt plakat påväg hem i mörkret med en "bucket" i ena handen och Jenny över axeln. Lycklig&Fri
........men just det, jobba var det....lätt att glömma....
Stallet,måndag. Bio,tisdag.Naglar,onsdag.Lina,torsdag.Thailand,fredag
"Den som inte vet vart den är påväg kommer hamna någon annanstans"
Vita kuvert
En blixt slog ner i mitt huvud och här kommer en uppdatering på föregående inlägg.För det första, DU, jag känner inte dig och borde därför inte ge dig några råd som om jag hade rätten att dömma. Sedan har jag tänkt över min egen situation och kommit fram till det jag alltid kommer fram till när ångesten släppt och jag kan tänka klart igen.Jag har gett detta milioners drillioners chanser och alltid sagt att just denna är den sista.Nu kom jag iallafall ett steg till på vägen och denna gång skall det gå. Jag måste bara tro på det helhjärtat så slår önskan in. Skärpning Frida, ordning i leden!
Vart la jag mitt liv någonstans?
Om jag älskade någon i X antal år,tar det lika lång tid att gå vidare?
Kanske är det så, för jag hade livet under kontroll för ungefär två sekunder sedan men nu sitter jag här med ångesten igen. Det finns långa förhållanden som efter alla de där åren är värda att ifrågasättas?Är vi här för att vi älskar varandra eller för att det alltid har varit vi två?Sedan finns det de där förhållandena som är så komplicerade och samtidigt så passionerade, en kort rosenröd period och sedan bara trassel. Emotionellt trassel. Jag är så trött,jag har ingen ork kvar för sådant. Samtidigt fortfarande bara i slutet av labyrinten tydligen. Lustigt eftersom jag trodde jag var ute för länge sedan.Det snöar tidilipom..
Skäms gör jag också, är det verkligen jag som brukar uppmana människor att "rise above", sätta sig på ett moln (som Mys pappa säger) att intala sig att det finns viktigare saker att lägga pannan i djupa veck över. Är det också jag som står till knäna i den här skiten?Det är patetiskt, Frida.
DU inser att du gjort ett misstag.Det finns ingen åtrvändo och du skall låta det vara så. Gör bara det bästa av situationen.
Kanske är det så, för jag hade livet under kontroll för ungefär två sekunder sedan men nu sitter jag här med ångesten igen. Det finns långa förhållanden som efter alla de där åren är värda att ifrågasättas?Är vi här för att vi älskar varandra eller för att det alltid har varit vi två?Sedan finns det de där förhållandena som är så komplicerade och samtidigt så passionerade, en kort rosenröd period och sedan bara trassel. Emotionellt trassel. Jag är så trött,jag har ingen ork kvar för sådant. Samtidigt fortfarande bara i slutet av labyrinten tydligen. Lustigt eftersom jag trodde jag var ute för länge sedan.Det snöar tidilipom..
Skäms gör jag också, är det verkligen jag som brukar uppmana människor att "rise above", sätta sig på ett moln (som Mys pappa säger) att intala sig att det finns viktigare saker att lägga pannan i djupa veck över. Är det också jag som står till knäna i den här skiten?Det är patetiskt, Frida.
DU inser att du gjort ett misstag.Det finns ingen åtrvändo och du skall låta det vara så. Gör bara det bästa av situationen.
Alla hjärtans dag a la Wickart
Det började i torsdags.Åsas födelsedagspresent var att vi skulle gå och se musikalen Buddy Holly på Göta Lejon. I dörren möter vi Idol-Markus (Fagervall).Jag tvärnitar och armbågar Åsa i sidan.Jo hon hade också registrerat.Vi fortsätter in och jag lägger märke till att alla är väldigt uppklädda,personalen är utklädda i för musikalen tidsenliga kläder (50-tal) och de övriga folket i lokalen har i nio av tio fall cocktailklännig eller smoking. Själv kommer jag direkt från jobbet vilket innebär kläder med diverse kroppsvätskor på och håret på ända.Hann dock spreja lite parfym innan jag sprang till tunnelbanan men när jag ser alla andra här inne så ångrar jag att jag inte hällde hela flaskan över mig. Och värre ska det bli. För bara på min väg från dörren till gaderoben passerar jag Linus Wahlgren,Blondinbella,Per Moberg,Linda Bengtzing och någon programledare på Bolibompa.Nu börjar jag ana ugglor i mossen, och det visar sig snart att jag råkat boka biljetter till premiären. Det trodde jag inte ens man kunde göra, det vackra folket brukar väl gå på någon förhandsvisning så de inte behöver råka hamna brevid någon Svensson.Nej men tydligen inte,för nu vimlade det av dem.
Vi beslutar oss för att ett toabesök innan föreställningen skall börja är ett taktiskt drag.En förvirrad TobbeTrollkarl irrar omkring nere vid toaletterna.Sedan händer det. När vi precis ska gå in och sätta oss kan inte Åsa hitta sin biljett. Jag får panik och reagerar med det mycket pedagogiska verktyget ilska.Men vafan biljetten håller man hårt i handen framför sig tills man sitter ordentligt på sin plats.När Åsa varit en tur på toaletterna och inte hittat biljetten börjar jag tänka över altenativen och kommer på att jag har kvittona kvar. Så min vän stegar fram till biljett-människan i dörren och förklarar med gråten i halsen vårat problem.Och den snälla människan släpper in oss.Lättad sjunker vi ner på våra stolar och jag börjar sms:a hela min bekantskapskrets om alla stora stjärnor som jag gnidits mot i foajen..därifrån och två timmar frammåt är året 1956 och låten Peggy Sue är soundtracket.
Så igår skulle jag och Jenny i all stillhet fira Alla hjärtans dag tillsammans. Lagom bittra då den ena har inte firat hjärtedagen ensam på tio år och den andre kan inte minnas när hon någonsin firat den tillsammans med någon. Vi såg Revolutionary road med Leonardo DiCaprio & Kate Winslet på Söderbion. Den var bra,de var olyckliga, bevisade hundra gånger om att kärlek är något nyckfullt och Kate dog på slutet. Så vi gick båda nöjda ut från salongen.
Väl hemma hos Jenny började hon smidigt leda in kvällen på utgång. Vi tittade på melodifestivalen och dansade lite och hur det gick till vet jag inte men plötsligt finner jag migsjälv iklädd Jennys försmåkläder och med ett vinglas i handen. Den lilla snärtan. Jag var övertalad och tänkte att nu är det likabra att go with the flow. Så jag höll för näsan och svepte vin.Eftersom middagen bestått i en youghurt och lite biogodis så gick det rätt fort sen.Vin och Martini är tydligen receptet på den perfekta fyllan för jag mådde som en prinsessa.Vi dansade non stop från det avv vi kom i på ställe.Damn it vad grymma vi var och i mitt påverkade tillstånd var jag jäkligt snygg i Jennys klänning som slutade på skinkorna. Hulya med kille kom också.Framåt två vinlade jag mot tunnelbanan och när jag kom till Mörby var det sådant drag där så jag började fundera för migsjälv om det kanske var dit man skulle ha åkt istället för att gå på krogen. Alla var fulla och glada. När jag klev innanför dörren hemma så hade mamma lagt gelehjärtan på mitt skrivbord och med hela munnen full somnade jag lycklig.
Men underbart är kort och jag vaknade med dunkande tinningar.Bar fyrahundramiljoner kartonger och en säng vilket ledde till att jag nu är en stor flicka som inte bor hemma hos sina föräldrar längre. Det är en frihetskänsla som inte går att beskriva.Jag vill ställa mig på balkongen och skrika Ronjas vårskrik.Weeeiii
Vi beslutar oss för att ett toabesök innan föreställningen skall börja är ett taktiskt drag.En förvirrad TobbeTrollkarl irrar omkring nere vid toaletterna.Sedan händer det. När vi precis ska gå in och sätta oss kan inte Åsa hitta sin biljett. Jag får panik och reagerar med det mycket pedagogiska verktyget ilska.Men vafan biljetten håller man hårt i handen framför sig tills man sitter ordentligt på sin plats.När Åsa varit en tur på toaletterna och inte hittat biljetten börjar jag tänka över altenativen och kommer på att jag har kvittona kvar. Så min vän stegar fram till biljett-människan i dörren och förklarar med gråten i halsen vårat problem.Och den snälla människan släpper in oss.Lättad sjunker vi ner på våra stolar och jag börjar sms:a hela min bekantskapskrets om alla stora stjärnor som jag gnidits mot i foajen..därifrån och två timmar frammåt är året 1956 och låten Peggy Sue är soundtracket.
Så igår skulle jag och Jenny i all stillhet fira Alla hjärtans dag tillsammans. Lagom bittra då den ena har inte firat hjärtedagen ensam på tio år och den andre kan inte minnas när hon någonsin firat den tillsammans med någon. Vi såg Revolutionary road med Leonardo DiCaprio & Kate Winslet på Söderbion. Den var bra,de var olyckliga, bevisade hundra gånger om att kärlek är något nyckfullt och Kate dog på slutet. Så vi gick båda nöjda ut från salongen.
Väl hemma hos Jenny började hon smidigt leda in kvällen på utgång. Vi tittade på melodifestivalen och dansade lite och hur det gick till vet jag inte men plötsligt finner jag migsjälv iklädd Jennys försmåkläder och med ett vinglas i handen. Den lilla snärtan. Jag var övertalad och tänkte att nu är det likabra att go with the flow. Så jag höll för näsan och svepte vin.Eftersom middagen bestått i en youghurt och lite biogodis så gick det rätt fort sen.Vin och Martini är tydligen receptet på den perfekta fyllan för jag mådde som en prinsessa.Vi dansade non stop från det avv vi kom i på ställe.Damn it vad grymma vi var och i mitt påverkade tillstånd var jag jäkligt snygg i Jennys klänning som slutade på skinkorna. Hulya med kille kom också.Framåt två vinlade jag mot tunnelbanan och när jag kom till Mörby var det sådant drag där så jag började fundera för migsjälv om det kanske var dit man skulle ha åkt istället för att gå på krogen. Alla var fulla och glada. När jag klev innanför dörren hemma så hade mamma lagt gelehjärtan på mitt skrivbord och med hela munnen full somnade jag lycklig.
Men underbart är kort och jag vaknade med dunkande tinningar.Bar fyrahundramiljoner kartonger och en säng vilket ledde till att jag nu är en stor flicka som inte bor hemma hos sina föräldrar längre. Det är en frihetskänsla som inte går att beskriva.Jag vill ställa mig på balkongen och skrika Ronjas vårskrik.Weeeiii
How you doin'?
När jag vaknade upp härom natten och den här uppenbarelsen satt på min skrivbordsstol blev jag ganska häpen. Satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen både en och två gånger,men jo,han satt kvar.Och satan vad naken han var men verkade dock inte besvärad av mitt stirrande.Eftersom det inte sker på en regular basis att det sitter nakna män i mitt rum utan att jag tagit dit dem själv så tänkte jag att det var bäst att passa på. Det var hud,svettiga lakan,fyrverkerier och..
..som ni förstår också en halluciation.....typ som om jag vandrat i en öken jävligt länge utan vatten..
Kalla det undanflykter om du vill,utan minsta promill - står jag still!
Hey mum why didnt you tell me?
Jag har sovit tio timmar inatt.Känner mig ren och utvilad.Alla gamla tankar som låg och skräpade i mitt medvetande har försvunnit under natten.
Ikväll ska mina fötter ta mig till bion Victoria där jag och Hulya och Jenny skall se Frozen River. Ibland kan jag tänka att mitt liv skulle vara mycket enklare om jag var lite mer som Hulya och lite mindre som migsjälv. Medan jag intar försvarsställning varenda gång jag möter en ny människa, så tar hon emot alla med öppna armar.Hon dömer inte någon efter de vanliga normerna.
Nu är jag inte så gammal här på jorden än, men börjar så smått ändå komma till olika insikter.Om vi idag säger att jag tror på själar så ligger scenariot såhär. Själen är ett ljus som behöver en kropp att bo i annars stiger den mot himlen som en heliumballong.Det tar åratal för själen och kroppen att lära känna varandra, innan den ena vet vad den andre kommer ta sig härnäst,så har människan blivit en gammal man eller kvinna.
På senaste tiden har jag gång på gång lärt mig nya saker om mig själv, jag trodde att jag tyckte något men det visade sig ofta vara helt fel. Så igår så slutade bröstkorgen att höja sig och sänka sig. Hur många gånger har jag inte suttit och stirrat på den för att hon andas så tyst, men det har alltid kommit ett till andetag efter det första. Nu blev ansiktet grått och läpparna blåa som blåbär. Just som de beskriver det i böcker. "..och all färg försvann från hennes ansikte.."
Och där var det error tilt stopp, komunikationsfel mellan min själ och min kropp eller mellan mitt förnuft och mina känslor. Jag har alltid varit övertygad om att jag inte kan bli så rädd så mina order från hjärnan inte kommer fram till armarna och händerna. Men det visade sig inte alls vara omöjligt. Lugn Frida,tänk,Lugn Frida, rabblade jag i huvudet hela tiden. Men det var Jennie med mer kontakt med de olika instanserna i sin kropp som bröt förlamningen och fick saker och ting att börja hända igen. Sen kom andetagen och färgen och kvar satt jag med lite mer kunskap om min själ och min kropp och en hel del misstro till dem båda.
Ikväll ska mina fötter ta mig till bion Victoria där jag och Hulya och Jenny skall se Frozen River. Ibland kan jag tänka att mitt liv skulle vara mycket enklare om jag var lite mer som Hulya och lite mindre som migsjälv. Medan jag intar försvarsställning varenda gång jag möter en ny människa, så tar hon emot alla med öppna armar.Hon dömer inte någon efter de vanliga normerna.
Nu är jag inte så gammal här på jorden än, men börjar så smått ändå komma till olika insikter.Om vi idag säger att jag tror på själar så ligger scenariot såhär. Själen är ett ljus som behöver en kropp att bo i annars stiger den mot himlen som en heliumballong.Det tar åratal för själen och kroppen att lära känna varandra, innan den ena vet vad den andre kommer ta sig härnäst,så har människan blivit en gammal man eller kvinna.
På senaste tiden har jag gång på gång lärt mig nya saker om mig själv, jag trodde att jag tyckte något men det visade sig ofta vara helt fel. Så igår så slutade bröstkorgen att höja sig och sänka sig. Hur många gånger har jag inte suttit och stirrat på den för att hon andas så tyst, men det har alltid kommit ett till andetag efter det första. Nu blev ansiktet grått och läpparna blåa som blåbär. Just som de beskriver det i böcker. "..och all färg försvann från hennes ansikte.."
Och där var det error tilt stopp, komunikationsfel mellan min själ och min kropp eller mellan mitt förnuft och mina känslor. Jag har alltid varit övertygad om att jag inte kan bli så rädd så mina order från hjärnan inte kommer fram till armarna och händerna. Men det visade sig inte alls vara omöjligt. Lugn Frida,tänk,Lugn Frida, rabblade jag i huvudet hela tiden. Men det var Jennie med mer kontakt med de olika instanserna i sin kropp som bröt förlamningen och fick saker och ting att börja hända igen. Sen kom andetagen och färgen och kvar satt jag med lite mer kunskap om min själ och min kropp och en hel del misstro till dem båda.
Allting började med en fest..
Förändringens vingar blåser. Jag skall flytta. I mitt rum står det halvpackade lådor överallt.Stekpannan jag fick i julklapp ler självsäkert mot mig,han känner sig trygg där i sin förpackning.Jag längtar efter mitt liv,det står där och väntar på mig.
My du vet att du räddar mig va?
Att börja packa inför Thailand redan nu visade sig vara ett ganska osmart drag,det behövs ingen mer röra på de här kvadratmetrarna.Hela min själ längtar efter sol och värme.Vill sitta på en solstol brevid Jenny och inte har några andra beslut att fatta än om vi ska bada, eller sola lite till.Jag vill rida elefant,shoppa och dyka. När ska jag hinna jobba egentligen?
Familjen är inte i harmoni.Jag blir trött,ledsen,arg,frustrerad och villrådig.Vad göra?
Än en gång får det manliga könet mig att känna viss skepsis.
Gone baby gone
Känner mig lite melankolisk.Inte för att jag riktigt har rätt till det men jag är ju bara människa.Vill komma in i ett nytt lunk.
Är påväg på bio med min syster.
Ciao
Är påväg på bio med min syster.
Ciao
Nytt år
2009 skall jag infinna både det ena och det andra.Ingenting är för stort eller smått för att förevigas föralltid här.Idag sa A att jag älskar listor och det har hon ju rätt i så här kommer en lista på vad jag hoppas kommer hända i mitt liv de närmsta 12 månaderna :
* Fast anställning
*Flytta
*Åka till Thailand
*Veronica Maggio den 27 mars
*Åka med Åsa till Görantorps
*Hälsa på Nicolette
*Bli bättre på att göra saker på impuls och sluta vara en slav under kalendern.
*Anta nya utmaningar och tro lite mer på migsjälv
*Inte köpa några kläder (Thailand enda undantaget)
*Åka till Umeå med Sofia
*Vara en problemlösare istället för en problemsökare
*Låta migsjälv må bra
*Läsa tecken med Jenny på folkhögskolan
*Åka till NZ (med drömmar om Indien)
*Göra en till tatuering
*Sluta vara misstänksam
*Se Buddy Holly på Göta Lejon
..och jag kommer nog komma på lite till..to be countine..
Min hjärna har kapitulerat
Jag ser mig själv utifrån och kan inte riktigt tro det jag ser. Det verkar som jag glömt mitt huvud någonstans på vägen och när kroppen kände att den var fri så passade den på att rymma iväg och hitta på en massa dumt. Klart iallafall att skeppet Frida för tillfället saknar kapten. Och det ena leder till det andra. Major fel nummer ett är att jag helt tycks ha tappat min imunitet mot det manliga könet som jag trodde jag hade så säkert på plats.Minns tydligen inte alls hur trött,arg och ledsen min kropp var för inte alls länge sedan. Minns ingenting sitter bara och flinar som en lobotomerad plattfisk. Fel nummer två handlar om smidighet. Det finns olika sätt att sköta saker på och jag har inte valt det smoothaste.Vad trodde jag egentligen?Nu har det igen blvit flera tusen mil mellan den där kramen och min syster.
In a corner of my mind
Helgen tog sitt pick och pack och gick ut genom dörren.Nu sitter jag och Söndagskvällen här och stirrar på varandra. Systers ilska har inte gått över än,kanske bäst att hålla sig på rummet tills det blir måndag.
Diskution om frikort på jobbet. Ett frikort är en person som man får ligga med fast man är i ett förhållande.Hela iden går ut på att man skall välja någon oupnålig person som man aldrig kommer hamna öga mot öga med ute i verkligheten (tur att mitt frikort inte är Abba-Benny för honom såg jag i Mörby centrum i måndags).Det är A och hennes Chokladpralin som kommit på detta med frikort,eller iallafall intrudecerat det i mitt liv. Om jag någon gång på ålderns höst skulle snubbla in i ett förhållande så skulle mitt frikort vara Robbie Williams. Satt och tittade på en massa Youtubeklipp med honom just. Dam it han är läcker.Inte bara det han kan sjunga också. Men jag sätter kanske inte många kronor på att Frida från Sverige är hans frikort...
Hulya ringde idag.Back from India.Nu är de tre musketöserna äntligen samlade igen och allt kan återgå till det normala. Jag känner stor inspiration för att organisera något a la assistentträff eller liknande.Måste höra mig för om intresse finns.
Min bild av migsjälv stämmer inte överens med verkligheten. Jag har alltid velat se migsjälv som en fokuserad och målinriktad person. Men inser just i dagarna att det är just det. Bara det. Vad jag VILL se inte vad jag faktist ser om jag skulle titta efter. Det behövs tydligen bara en liten knuff i sidan så vinglar jag till. Och fast jag rabblar mina ramsor så är det som fördömt.Lina har åkt till London,vad ska jag göra?
Jag är trött på att suga kuk
Nej jag jobbar inte för Vägverket
Förbjuden frukt
Det är ett högt träd med grov skrovlig stam. Ungefär som ekarna nere på vår äng. Högt där uppe sitter ett skinande blankt äpple och ser ner på mig. Borde jag klättra eller gå därifrån ?
With a clear mind
Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up
Krampen i bröstet har släppt.Vilken lättnad.Näsan mot naken rygg längs nacken och upp i hårfästet.Att blunda och bara följa med i mönster min kropp kan som stigarna i skogen. Jag hade det i bakhuvudet, det behövde bara tranporteras där bakifrån fram till tungspetsen.Nej, jag har beslutat det i samråd med mig och mig själv.Ändring och förändring.Det finns utomstående komponenter och så finns det mitt eget medvetande.Det blir en spiral av dåliga funderingar och känslor,det går inte att bryta och går som en film om och om igen i mitt huvud. Kanske har jag funnnit ett verktyg, en tankebana som kan tas fram och användas, som kan få bilden att ändras.2009 blir ett bra år!
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up
Krampen i bröstet har släppt.Vilken lättnad.Näsan mot naken rygg längs nacken och upp i hårfästet.Att blunda och bara följa med i mönster min kropp kan som stigarna i skogen. Jag hade det i bakhuvudet, det behövde bara tranporteras där bakifrån fram till tungspetsen.Nej, jag har beslutat det i samråd med mig och mig själv.Ändring och förändring.Det finns utomstående komponenter och så finns det mitt eget medvetande.Det blir en spiral av dåliga funderingar och känslor,det går inte att bryta och går som en film om och om igen i mitt huvud. Kanske har jag funnnit ett verktyg, en tankebana som kan tas fram och användas, som kan få bilden att ändras.2009 blir ett bra år!
Dagen efter
Linas mirakelpiller har gjort underverk,kroppen är ett slagfält men huvudet sitter där det ska.Det måste vara en första gång för allt.E,L,A och jag ligger i en labyrint av armar och täcken och tittar på Vänner.
Saturday night live
Jag är på jakt efter ett fucking bonsaiträd åt en person som vilar över mig likt en förbannelse. Men tydligen är det inte säsong för bonsaiträd,det är för mörkt, de tappar bladen. Sa den hjälpsamma lilla expediten. De verkar inte heller vara högsäsong för självbevarelsedrift. Att ta sig ur den här situationen med minsta lilla droppe värdghet kvar i kroppen verkar stört omöjligt. Men jag är van.Emotionally numb. Så medan jag letar vidare efter någon blomsteraffär som säljer bonsaiträd under lågsäsong så får någon annan sköta det moraliskt riktiga.
I Seattle finns ett torn som inte är ett rymdskepp. Det är en resturang. Alexis har haft i uppdrag att ta reda på vad det var och det var vad han återkom med, en resturang, not a spaceship.Vilken besvikelse. Jag fortsätter iallafall tycka det är ett vackert ton. Jag ser det när jag tittar på Greys Anatmy. Vilket jag gjort hela kvällen med Lina och Linnea.Chips,dipp,godis och pizza. Kalorierna lägger sig som ett extra lager isolering runt min kropp.Praktiskt nu när vi går mot kallare tider.Mina två L är inte min barndom men något mitt emellan där och nu.Att någon minns Frida 14 år och kan berätta för mig hur hon var gör mig lugn.Somliga hade nog sagt att känslan av att återfödas varje morgon skulle vara något att glädjas åt,men ibland kan jag inte minnas vem jag verkligen är ooch då är det skönt med någon som kan påminna mig.
I Seattle finns ett torn som inte är ett rymdskepp. Det är en resturang. Alexis har haft i uppdrag att ta reda på vad det var och det var vad han återkom med, en resturang, not a spaceship.Vilken besvikelse. Jag fortsätter iallafall tycka det är ett vackert ton. Jag ser det när jag tittar på Greys Anatmy. Vilket jag gjort hela kvällen med Lina och Linnea.Chips,dipp,godis och pizza. Kalorierna lägger sig som ett extra lager isolering runt min kropp.Praktiskt nu när vi går mot kallare tider.Mina två L är inte min barndom men något mitt emellan där och nu.Att någon minns Frida 14 år och kan berätta för mig hur hon var gör mig lugn.Somliga hade nog sagt att känslan av att återfödas varje morgon skulle vara något att glädjas åt,men ibland kan jag inte minnas vem jag verkligen är ooch då är det skönt med någon som kan påminna mig.
