.

Jag ser mig själv utifrån och kan inte riktigt tro det jag ser. Det verkar som jag glömt mitt huvud någonstans på vägen och när kroppen kände att den var fri så passade den på att rymma iväg och hitta på en massa dumt. Klart iallafall att skeppet Frida för tillfället saknar kapten. Och det ena leder till det andra. Major fel nummer ett är att jag helt tycks ha tappat min imunitet mot det manliga könet som jag trodde jag hade så säkert på plats.Minns tydligen inte alls hur trött,arg och ledsen min kropp var för inte alls länge sedan. Minns ingenting sitter bara och flinar som en lobotomerad plattfisk. Fel nummer två handlar om smidighet. Det finns olika sätt att sköta saker på och jag har inte valt det smoothaste.Vad trodde jag egentligen?Nu har det igen blvit flera tusen mil mellan den där kramen och min syster.