.

Jag är på jakt efter ett fucking bonsaiträd åt en person som vilar över mig likt en förbannelse. Men tydligen är det inte säsong för bonsaiträd,det är för mörkt, de tappar bladen. Sa den hjälpsamma lilla expediten. De verkar inte heller vara högsäsong för självbevarelsedrift. Att ta sig ur den här situationen med minsta lilla droppe värdghet kvar i kroppen verkar stört omöjligt. Men jag är van.Emotionally numb. Så medan jag letar vidare efter någon blomsteraffär som säljer bonsaiträd under lågsäsong så får någon annan sköta det moraliskt riktiga.

I Seattle finns ett torn som inte är ett rymdskepp. Det är en resturang. Alexis har haft i uppdrag att ta reda på vad det var och det var vad han återkom med, en resturang, not a spaceship.Vilken besvikelse. Jag fortsätter iallafall tycka det är ett vackert ton. Jag ser det när jag tittar på Greys Anatmy. Vilket jag gjort hela kvällen med Lina och Linnea.Chips,dipp,godis och pizza. Kalorierna lägger sig som ett extra lager isolering runt min kropp.Praktiskt nu när vi går mot kallare tider.Mina två L är inte min barndom men något mitt emellan där och nu.Att någon minns Frida 14 år och kan berätta för mig hur hon var gör mig lugn.Somliga hade nog sagt att känslan av att återfödas varje morgon skulle vara något att glädjas åt,men ibland kan jag inte minnas vem jag verkligen är ooch då är det skönt med någon som kan påminna mig.