Baby
I fall asleep on someone’s arm
Begår jag misstag?
Dumdidumdidum
Håll huvudet kallt och hjärtat varmt
Joakim Thåström skall jag och min syster se i Långholmsparken på fredag.Kanske han kan vara den helande länken mellan oss.Det som orsakats av en medlem av manssläktet kanske kan ställas tillrätta av en annan?
Familjen är blodet och generna,det går inte att komma ifrån att hon och jag på något vis hör ihop.We have a history. Må vara att vi är olika men då är uppdraget att bygga pusslet över och runt ojämnheterna.Och om vi ska ge Thåström en sista eloge så är han en av mina hjältar, en av dem som har orden.
Micheal Jackson har dött.Underligt hur någon som jag aldrig sett eller pratat med lämnar efter sig ett hål i min världsrymd. Jag ser på Tv:en hur världen samlas och sjunger en tribute till hans ära,själv sitter jag på en flygplats i Berlin och låter "Man in the mirror" gå om och om igen i min Ipod.
A willow deeply scarred,
Somebody's broken heart,
And a washed out dream,
(Washed out dream),
They follow the pattern of the wind ya' see,
'Cause they got no place to be,
That's why I'm starting with me.
I'm starting with the man in the mirror,
I'm asking him to change his ways,
And no message could have been any clearer,
If you wanna make the world a better place,
Take a look at yourself and then make a change
Jag vill äta alla världens kakor och samtidigt ha dem kvar sa jag till min vän Åsa igår. Det var gårdagens sanning. Kan pendeln svänga så snabbt,kan det komma så plöstligt?Tittar ut genom bussfönstret ser ingenting.Fingrarna trummar,tittar på klockan,försöker att inte springa.Den bubblande sockerdrickan och de flygande fjärilarna.Sover med min näsa i en nacke.Man kan inte vira in sig i bubbelplast.Kanske kändes det en gång som jag blivit skinnflådd men det var länge sen nu,det har växt ut ny hud.Du gör mig glad.
Blaj
?
Everybody's got a hungry heart
Funderingar men inga svar
Om jag kunde skulle jag krama dig
Åh jag vet hur den där känslan känns. Det kramade till i magen på mig redan imorse och nu har det bildats en riktig ångestklump i min mage. Jag har inga tioårsperspektiv men det måste i grunden vara samma känsla multiplicerad med antal år. Fast allting är bra idag, så kunde jag framana hur det kändes direkt när min jobbarkompis berättade. Jag tyckte jag kunde se migsjälv i henne. Blicken är dimmig, lika mycket sömnlöshet som tårar. Frånvarande, för medvetandet befinner sig överallt utom här i rummet. Hemma går det inte att vara för då skulle frustration och maktlöshet klösa tapeterna till långa remsor. På jobbet står kroppen rent fysiskt men huvudet känns bortkopplat. Ögat ser men hjärnan registerar inte omgivningen, det är en matt hinna mellan sinne och verklighet.
För att vara krass så fanns det två saker som dög åt mig då. Att han skulle vända sig tillbaka eller att hela tiden fylla på mitt blodomlopp med alkohol.
Det finns förstås ett facit. Den lätta och den svåra vägen.Som alltid. Jag önskar att han full av insikt tvärstannar på den stig han valt. Men det är inte alltid det händer. Och det är här vägskälet kommer. Antingen väljer man att hoppas, då följer en väntan, och för att stå ut med den behövs bedövning. Låt det vara så, luta dig tillbaka och låt kroppen domna bort. Det är skönt att slippa tänka eller känna om det så bara är för några timmar. Kroppen, hjärtat och hjärnan behöver vila från kaoset.
Den andra vägen är att sätta punkt. Gå vidare. Bita ihop. Stånga sig igenom de hinder som kommer. Kanske gråta. Men ta emot smärtan när den kommer och inte låta den vänta.
Den icke mänsklige hade sagt att detta är altenativet att föredra. Men som de flesta andra så lever jag aldrig som jag lär. Jag skulle kunna säga till dig att sätta den där punkten och aldrig vända dig om. Men det skulle vara tomma ord. För själv skulle jag hoppats in i det sista och förmodligen efter det också.
Jag har inte känt dig så länge och går inte under titeln barndomskompis eller familjemedlem, men jag kan hjälpa dig att fylla på glaset..
Sådär skrev jag till J för snart ett år sedan.Den 12 juni. Tanken som slår mig när jag ögnar igenom texten igen är hur lite jag kände henne då,jag kunde inte ens ge henne en kram.Dagarna har gått sedan dess,på senare tid har nog någon slags förtåelse börjat komma ikapp. Även om önskan inte är att spola tiden tillbaka,så kan det vara vingligt att stå ensam på den pedistal där man förr var två.
Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra,hette ett föredrag som jag inte gick på med jobbet.Men just den meningen har jag haft i huvudet den sista tiden. Runt mig finns det så vackra fantastiska människor med unika personligehter och alla med sin egen speciella talang.Det är vår utanför fönstret,värmen och ljuset kommer. Semester kanske. Solbränna,bad och utomhuskonserter. Ändå går många här med mörker.Jag kan inte förstå varför,men jag gör som med Annie,jag accepterar ändå.Och historien om J, ja idag känner jag henne såpass bra att jag både kan vägra fylla på glaset och ge henne en kram!
Ps.J you owe me för att jag analyserar dig inför hela cyberspace Ds
The sexual heeling
En gång var det någon som ritade av mig.Det var länge sedan det fanns så mycket romantik i mitt liv. Nuförtiden är kärlek bara det som förstör allt okomplicerat och de som jag trodde var undantagen som bekräftade regeln har splittrats ett efter ett. Låter jag bitter?Det hoppas jag att jag är för ung för att vara, har hört att det får en att vittra sönder innifrån. Men jag tycker att Gud eller vem det nu är som håller i trådarna kan motbevisa mig på det här planet och give me some lööv...
Den här helgen har varit bra,det var bara nu på slutet jag föll ner i grubbelträsket.Kanske måste jag ringa någon, vill inte vara själv.Längtar efter att åka til Amsterdam i sommar,känner på mig att det är där min inre lycka gömmer sig..=)
Peppning
Trevlig måndagseftermiddag
Efter jobbet skulle Jenny titta på tapeter på Nordiska hem.De visade vara snordyra från första början och blev ännu dyrare eftersom hon skulle behöva skicka dem med express från England.Medan hon funderade på om hennes vägg var värd alla de tusenlapparna så hann jag upptäcka ett par vackra skor,prova dem,inse att de passade och betala för dem.Vips hade Jennys ekvation gått ihop (inga tapeter) och jag stod med en påse i handen. Så kan det gå. Vi fortsatte till Mörby centrum och solade och gjorde hål i öronen på mindre än en timme. Mötte min lilla kusin Anton som satt hos frisören,alltid kul med lite släktträff-light sådär. Jenny gjorde hål i öronen och jag gjorde mitt tredje hål i vänsterörat. Snyggt blev det.
Satt på tunnelbanan och kände mig på ett strålande humör.Nu sitter jag framför tv:en och sätter in mormors gamla svartvita bilder i fotoalbum. Hade inget av djupare kvalite att skriva idag,ville bara bubbla ut lite av det som fladdrar i min mage.Ciao!
Elefanten & jag
Kom igen nu firar vi våren
Nu åkte jag gäspandes hem till mina föräldrar vid 9-tiden.Vid tunnelbanan förberedde sig det vackra folket för kvällens festligheter med studentmössan käckt på svajj. Och hos mamma och pappa var kalaset redan i full gång.Pappa med polare stod vid grillen med varsin öl och ett nöjt leende från öra till öra som om de fällt villebrådet med sina egna bara händer.Slog mig ned med lite mat och lyssnade med ett halvt öra på samtalet bredvid.Där fick jag ännu ett bevis på att min teori om att det inte finns några riktiga vuxna från tidigare inlägg är dagens sanning. Konversationen,ämnet var relationer,skulle likaväl kunnat ha ägt rum mellan mig om mina vänner. De sa samma saker,hade samma känslor och reagerade på samma sätt. Enda skillnanden är att insattsen är lite större när man är två decennium äldre med äktenskap,barn,hus etc. Kanske är slutsatsen av dessa teorier att vi besitter samma känslor om vi så är 22 eller 52.
Jag fick ett barn i min famn,ihopsatt med en tredjepusselbit. Hon var absolut fulländad,vet ej om det kan ha någon betydelse,det där med pusselbitarna eller om sovande barn alltid är sådär vackra så man får ont i magen och tårar i ögonen.Tanken på att jag själv någon dag kanske blir en mamma skrämmer mig.Men andras barn håller jag gärna i famnen.
Nykter som en nunna började jag fram på småtimmarna vägen tillbaka hem.The beutiful ones såg något tilltufsade ut när jag kom till Mörby centrum,någon hade tappat sin mössa i smuts,en maska på strumpbyxan och skelande ögon. Vi må ha olika förutsättningar från början men i det tillståndet är vi alla bara människor.
När jag mogonen efter stod på T-centralen vandrade det förbi mig en mycket vacker flicka. skyhöga klackar, en kort svart klänning och ett hårsvall som fått vilket lejon som helst att blekna.Hon såg ut att ha haft en hejdundrandes valborg som pågått i 24 timmar. Bortamatch 1-0.
Till I'm flat on the floor
Överrumplades av hur det kändes,att det kändes. Mycket. I mina tankar hade jag bara sagt det som behövdes sägas och sedan lagt på. Bekräftelse bekräftelse,eller?Vad annars?Stämmer inte riktigt överens med att stup i kvarten vilja plocka upp telefonen och ringa Playboy Mansion,fast det är förbjudet.Blir aldrig klok på migsjälv.Tjugotvå år och har fortfarande inte en hint om vad som kommer bli mitt nästa drag. Det är ibland väldigt spännande att bo i min kropp..
Så som nu..är alldeles mörk inuti.Svartsjuka är så jäkla äckligt och slemmigt och avskyvärt.Dessutom valde jag bort rättigheten till att känna såhär. Men det är aldrig logiskt. Vill ringa..
Give me some head over feet or just let me be cold at heart.
Join the movement
Helgen bjöd på festligheter. Fredagsnatt i förorten.Jag skäms för vissa delar är nöjdare andra. Överlag en trevlig kväll. Dock kanske lite mycket i glaset. Jag satt på ett husbilstak,jag dansade, jag pratade och spelade guitarhero. Jag var lycklig. Kanske will I speak my mind en dag,men tills dess niger jag bara och ler.
Dagen efter fram emot lunch började det gå upp för mig vad det innebär att ha 15 pers på middag. Handlade mat för en hel arme,snickrade bord,blåste balonger,städade och sedan välde de in genom dörren. Siste man gick hem vid fyratiden. Nästa morgon låg jag och grät framför Fab5, det beskriver mitt fysiska och psykiska tillstånd ganska bra den dagen.Men som man bäddar får man ligga. Eller..den man ligger med får bädda..hehe...behöver jag säga att jag bäddade själv?
Jag tror att den kvinnliga motsatsen till testosteron är östrogen och det måste luften vara full av på min arbetsplats. Ibland blir jag alldeles matt och vill bara lägga mig ner och sova bort alltihop. Jag vet att jag är ytterst delaktig och därför blir jag lika trött på migsjälv.Idag var en sådan dag.Nu dröjer det ett tag tills den dyker upp igen,men shit,lord have mercy.
Har vid det här laget (22 års ålder) förstått att det inte finns några vuxna och barn. Bara barn i olika storlekar.Samtidigt som det känns som en besvikelse så är det inte utan att jag också känner viss lättnad. Nu kan jag avbryta samlandet av vuxenpoäng och sluta kämpa emot min inre femåring.
Dina ögon är som isvakar
Jennys pappa tror att han bodde i Bohuslän i sitt förra liv.Själv har jag förstått att min själ kanske inte hade sitt hem i Grimslöv,men att jag nog rest igenom här i något tidigare liv.Allting känns lite bekant.Här är himlen hög och luften ren,jag tänker klarare utan en massa stockholmska ovesentligheter innanför pannbenet.Då är det enklare att se vad som borde göras.
Växjös nattliv var det inget fel på så länge min fylla satt där den skulle.Efter det hade det nog inte spelat någon roll om jag varit i Haparanda eller Lund,när den tröttheten håller om mig hjälper det inte att sparka och slåss.
Jag tror man blir en bra människa om man tar med sig en liten bit från alla man möter och stoppar den lilla biten i en mental ryggsäck.Ingen är en tillräckligt stor människa för att tro att han/hon inte har något att lära från någon annan.
Off to Småland
Sitter hemma hos mamma och pappa och skall snart åka för att möta Jenny. För idag bär det av.Tänkte lägga upp en bild på vår destination,men när jag googlade Grimslöv så fick jag bara upp träffar på människor som bodde där....och alla rymdes på en sida.19 stycken var det,vad har jag gett mig in på?
Nej min positiva inställning till denna charmiga lilla håla skall inte få vackla nu i startögonblicket. Snart går tåget och då kommer alla mina förväntningar besannas. På måndag är jag hemma igen,ciao!
Ps. Förövrigt hade jag en av de bästa födelsedagarna på länge igår. Först uppvaktning,presenter och tårta på jobbet.Sedan tjocka släkten på kvällen.Det tar inte ens slut där,för nästa helg är det middag och utgång med mina vänner.I was a really really happy birthdaygirl=)Ds
Grimsjävlar
Helgen är över,påsken är här.
Lördagens kalas var till stor belåtenhet. Jag fick säga det jag ville ha sagt.Dansade som en tornado och vinglade ur taxin med explorervärmen fortfarande i bröstet framåt morgonkvisten. Sängen slukade mig.
Idag ville jag sitta i solen och tänka lättsamma tankar. Men vi kom in på andra ämnen och jag var glad att jag hade mina solglasögon på.Det spelar ingen roll hur lång tid det går,det kommer alltid en tår.
Imorgon ska jag gå till jobbet som alla andra dagar.Är detta livet i typ 40 år frammåt?
På torsdag bär det av med tåget. Jag har skyhöga förväntningar. Kanske skriver jag manuset till uppföljaren på Masjävlar.Det finns redan en låt om den här lilla byn som knappt syns på en karta.Jag känner på mig att det är där eller i Indien min själ hör hemma..
Livet
*Jag har vad jag vill ha
*Jenny och jag ska åka till Grimslöv nästa vecka
*Jag behöver inte ta tjänstledigt i sommar
*Mitt Thomas Sabo armband
*Det var sol när jag körde till jobbet idag
*Jag trivs där jag bor
*Jag har ett jobb som jag brinner för
*Det är vår nu
*Min familj,mina vänner,arbetskamrater mfl.
*Deville
Tio negativa saker :
*Jag verkar inte vara nöjd för det
*Jag har slutat göra naglar och mina egna ser rent ur sagt för täskiga ut
*All solbränna har fallit av
*90% av sommaren består av jobb
*Today Im a mother of five,phu
*När mitt jobb känns hopplöst och frustrerande
*Den ovissa framtiden
*Att jag inte äger någon bil
*Jag är för misstänksam
*Skolmaten
Jag sitter i en ekande tom lägenhet.Den blir väldigt tom när inte My är hemma.Hon är virvelvinden.Ibland blir jag lite sentimental och gråtmild när jag tänker på henne.Det känns som om jag var en pundare liggandes med kinden mot Plattans rutor och hon var socialarbetaren som hjälpte mig upp och tog med mig hem. Verkligheten såg väl inte rikitgt ut sådär,men jag är otroligt lycklig att bo där jag numera bor. Jag känner mig fri och oberoende. Imorgon skall jag träffa Åsa. Hon är så rolig. Jag tycker så mycket om henne. Jag får alltid ut något av att prata med henne.Hon säger intressanta saker och jag får lyssna med min koncentrerade min. Vi skall se Slumdog millionare.Den som mamma och jag försökte se fast klanten Frida gick till Saga när filmen gick på Sergel.Suck. Det blev ju trots allt en bra kväll av det med,vi fick prata med varandra istället.Det var länge sedan jag pratade med henne om andra saker än de rent praktiska (9 av tio gånger när jag kan få låna bilen).
Jag tänker en hel del på min syster, hur allting blivit som det blivit och att det faktist inte handlar om dagens situation utan om alla år bakåt i tiden. Detta är bara en den senaste droppen i bägaren.Känner mig hjälplös, för jag vet inte hur man gör,ingen gav mig instruktionsboken till hur man blir en bra storasyster. Vi är olika och ibland simmar vi brevid varandra,men oftas är det hela oceaner emellan. Ibland får jag hjärtat i halsgropen, varför är det enklare för vissa? Igår sa Anna att jag kunde få köpa Deville..det skulle vara något det.Vi skulle bo i en liten röd stuga med ett äppelträd brevid och fält utanför fönstret.Jag skulle ha en bil som jag körde med till min väldigt intressanta arbetsplats som låg i civilisationen en bit bort. När dagen var slut körde jag hem igen och vi skrittade ut i skogen med solen i ryggen och vinden i håret. Drömma kan man väl..
