Studentens lyckliga dagar..
Dagen då livet började. Sedan dess har jag som yngsta journalist anställts på DN, fått förfrågningar från National Geografic, rest runt jorden, volontärarbetat, flyttat hemifrån och köpt en bil.....not. Men de påstår att jag är ung och har framtiden för mig.
Grubblande
Sitter och läser DN i köket. Detta verkar ha varit en svart dag både i Sverige och världen. Jag blir ledsen. En flicka har dött efter att ha knuffats från en balkong på 4:e våningen, i något som polisen tror kan vara ett hedersmord. En man har skjutits till döds i Helsingborg och en annan man fick för några dagar sedan sätta livet till i en gruva i Kiruna. De båda är unga,alldeles nya i livet. En tio-årig flicka kastades i vattnet vid Stadshuset.
Fyra människors öden i Sverige, i Sri Lanka har 13 stycken dödats och i Tchad flyr människorna sina hem när striderna kommer närmare och närmare. Är inte allt detta överväldigande.
Någonstans ovanför mitt huvud pågår ett val som kommer påverka oss alla på något sätt. Jag har dåligt samvete för att jag inte är mera insatt. Men när jag känner med 4 människor i Sverige, 13 i Sri Lanka och tusentals i Tchad så har jag svårt att få något utrymme och energi kvar till Hillary och Obama. Den som vinner kommer bli en väldigt mäktig människa, jag hoppas han eller hon kan hantera den makten och använda den till något bra. Det är ju ett stort jobb de axlar, att "städa" upp efter tidigare president kommer bli tufft. Men med så mycket felande handlingar kanske det inte blir så svårt att göra rätt. Något säger mig att det inte är så lätt, förväntningarna är nog lika tunga som hela presidentjobbet. Märkerna ni att jag utgår från att det är Obama & Hillary det kommer stå emellan på dagen D? Det hoppas jag att det är, ingen av dem är perfekt så långt jag har läst, men bara genom det de är födda till så kommer de sätta milstolpar i USA:s historia. Det är det verkligen på tiden att någon gör.
Må bäste man eller kvinna vinna !
Det var inte alls detta jag skulle skriva idag, jag ville bara motbevisa en teori som vi läste om i skolan som sa att författaren alltid hade tänkt igenom sin text innan han eller hon satte sig ner och skrev. Jaha se här ovanför vad som hände när jag satte fingrarna mot tangenterna idag. Det var inte detta jag hade förväntat mig att se när jag tittade upp på skärmen kan jag säga...
Fyra människors öden i Sverige, i Sri Lanka har 13 stycken dödats och i Tchad flyr människorna sina hem när striderna kommer närmare och närmare. Är inte allt detta överväldigande.
Någonstans ovanför mitt huvud pågår ett val som kommer påverka oss alla på något sätt. Jag har dåligt samvete för att jag inte är mera insatt. Men när jag känner med 4 människor i Sverige, 13 i Sri Lanka och tusentals i Tchad så har jag svårt att få något utrymme och energi kvar till Hillary och Obama. Den som vinner kommer bli en väldigt mäktig människa, jag hoppas han eller hon kan hantera den makten och använda den till något bra. Det är ju ett stort jobb de axlar, att "städa" upp efter tidigare president kommer bli tufft. Men med så mycket felande handlingar kanske det inte blir så svårt att göra rätt. Något säger mig att det inte är så lätt, förväntningarna är nog lika tunga som hela presidentjobbet. Märkerna ni att jag utgår från att det är Obama & Hillary det kommer stå emellan på dagen D? Det hoppas jag att det är, ingen av dem är perfekt så långt jag har läst, men bara genom det de är födda till så kommer de sätta milstolpar i USA:s historia. Det är det verkligen på tiden att någon gör.
Må bäste man eller kvinna vinna !
Det var inte alls detta jag skulle skriva idag, jag ville bara motbevisa en teori som vi läste om i skolan som sa att författaren alltid hade tänkt igenom sin text innan han eller hon satte sig ner och skrev. Jaha se här ovanför vad som hände när jag satte fingrarna mot tangenterna idag. Det var inte detta jag hade förväntat mig att se när jag tittade upp på skärmen kan jag säga...
Thank God it's friday
Indiska fortsätter att ha rea och jag fortsätter handla för pengar som jag inte har. Bankomatkort är en finurlig uppfinnig, det ryms hur mycket som helst i den lilla millimetertunna plastfyrkanten. Frida med guldbyxorna.
Min kropp börjar tala om för mig att det är snart ett halvår sedan Ensta-eran tog slut och därmed min dagliga motion. Fram tills nu har jag med stora skygglappar på satt i mig den kaloristinna kreationen efter den andra. Nu har dock min mage mött resårbandet och jag känner mig lite tagen på sängen av denna fakta skriven i sten (eller rättaresagt fett). Skulle vilja hoppa upp och ner till olika schlagerdängor på Friskis & Svettis. Det är nog det som kommer hända också. Det måste vara kul för att jag skall släpa baken till ansträngning. Ingen ide att stå mellan Hulken och BodyBuilderGeorge och lyfta hantlar. Jag är inte tillräckligt bekymrad över min mjuka kropp för att ha tråkigt när jag svettas.
Jag var nervös när mina fötter styrde stegen för att hämta småfolket, men jag kunde snart andas ut. Strax var jag medbjuden på Thailandssemester ( i teorin) och fick äran att vara fåtölj framför Bolibompa. Det kan tyckas larvigt men efter hela USA-upplevelsen trodde jag aldrig jag skulle utsätta mig för detta igen. Men nu med det här positiva i min livsryggsäck ser jag på allt med andra ögon. Kognitiv beteendeterapi är det jag alltid trott på. Dags att börja mata Linnea med sushi!
Min kropp börjar tala om för mig att det är snart ett halvår sedan Ensta-eran tog slut och därmed min dagliga motion. Fram tills nu har jag med stora skygglappar på satt i mig den kaloristinna kreationen efter den andra. Nu har dock min mage mött resårbandet och jag känner mig lite tagen på sängen av denna fakta skriven i sten (eller rättaresagt fett). Skulle vilja hoppa upp och ner till olika schlagerdängor på Friskis & Svettis. Det är nog det som kommer hända också. Det måste vara kul för att jag skall släpa baken till ansträngning. Ingen ide att stå mellan Hulken och BodyBuilderGeorge och lyfta hantlar. Jag är inte tillräckligt bekymrad över min mjuka kropp för att ha tråkigt när jag svettas.
Jag var nervös när mina fötter styrde stegen för att hämta småfolket, men jag kunde snart andas ut. Strax var jag medbjuden på Thailandssemester ( i teorin) och fick äran att vara fåtölj framför Bolibompa. Det kan tyckas larvigt men efter hela USA-upplevelsen trodde jag aldrig jag skulle utsätta mig för detta igen. Men nu med det här positiva i min livsryggsäck ser jag på allt med andra ögon. Kognitiv beteendeterapi är det jag alltid trott på. Dags att börja mata Linnea med sushi!
Vad har denna dag att erbjuda måntro?
Helgen är över. Det är måndag förmidddag och jag sitter här och tittar på det vackra vädret utanför fönstret. Bredvid mig ligger en hög med kompendium och böcker jag borde läsa igenom innan föreläsningen imorgon. Det existerar också en lista på saker som borde åtgärdas av undertecknad. Men först skall jag gå en lång promenad med Nova och njuta av solskenet. Så som jag har klagat på mörkret så borde jag absolut vara utomhus nu när solen äntligen visar sig. Först skall jag bara skriva lite här. Nova ligger ändå och sover fortfarande..
I lördags blev jag först full på en mongolisk resturang sedan gick vi på bio. Såg Juno. Komedi om gravid 16-åring. Fenomenal dialog. Publiken skrattade och Frida grät. Ibland går inte saker att förklara.
Igår träffade jag Lina på ett mysigt fik i Gamla stan. Vi åt enorma mackor och pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan tog hon med mig till den Indiska butiken där hon hade praktiserat. Såklart handlade jag upp en massa pengar som jag inte har. Och som om jag inte lärt mig ett dyft så råkade jag komma ut ur Åhlens i Mörby Centrum med en klänning i en påse. Får se hur jag klarar mig ur den här knipan!
"Dagen idag skall du leva, så att någon ikväll, kan tacka dig för att du finns"
I lördags blev jag först full på en mongolisk resturang sedan gick vi på bio. Såg Juno. Komedi om gravid 16-åring. Fenomenal dialog. Publiken skrattade och Frida grät. Ibland går inte saker att förklara.
Igår träffade jag Lina på ett mysigt fik i Gamla stan. Vi åt enorma mackor och pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan tog hon med mig till den Indiska butiken där hon hade praktiserat. Såklart handlade jag upp en massa pengar som jag inte har. Och som om jag inte lärt mig ett dyft så råkade jag komma ut ur Åhlens i Mörby Centrum med en klänning i en påse. Får se hur jag klarar mig ur den här knipan!
"Dagen idag skall du leva, så att någon ikväll, kan tacka dig för att du finns"
.....
Någonstans finns det en liten flicka som inte längre har någon pappa !
Hjärtat slår, tio fingrar och tio tår..
Från djupt under mitt täcke, långt ner i min säng
Jag blir så fruktansvärt deprimerad när det aldrig blir ljust. Slår upp ögonen och möts av mörker. Dagen är inlindad i smutsig bomull. Lägger huvudet på kudden och utanför mitt fönster står natten svart.
Den här "vintern" gör mig trött och håglös. Nu när jag står här och skall ta tag i mitt liv,sätta igång att leva, så kan jag knappt hålla ögonen öppna. Än mindre bry mig om vart jag skall bo och vad jag skall göra!
Kan inte låta bli att skratta åt situationen. Själv är jag så seg så jag bryr mig inte om någonting. Skönt likgiltig hasar jag mig fram i mina mjukisbyxor och med oboymustach runt munnen. Föräldrarna hänger över axeln och hetsar om att mitt rum skall göras om till gästrum och att jag verkligen borde finna en meningsfull sysselsättning. Men likt Ferdinand vill jag bara sitta och lukta på blommorna. Couldn't care less !
Den här "vintern" gör mig trött och håglös. Nu när jag står här och skall ta tag i mitt liv,sätta igång att leva, så kan jag knappt hålla ögonen öppna. Än mindre bry mig om vart jag skall bo och vad jag skall göra!
Kan inte låta bli att skratta åt situationen. Själv är jag så seg så jag bryr mig inte om någonting. Skönt likgiltig hasar jag mig fram i mina mjukisbyxor och med oboymustach runt munnen. Föräldrarna hänger över axeln och hetsar om att mitt rum skall göras om till gästrum och att jag verkligen borde finna en meningsfull sysselsättning. Men likt Ferdinand vill jag bara sitta och lukta på blommorna. Couldn't care less !
Utanför fönstret är det lågt i tak
Dagen idag har känts bortkastad men ändå jävligt nödvändig. Har suttit hela dagen i Södertörns bibliotek och försökt bli klokare inför tentan på måndag. Under kortare stunder kan jag koncentrera mig på de lexogramatiska dimensionerna men sedan glider tankarna iväg igen. Utanför fönstret är världen grå. Det känns dumt att ha suttit inne hela dagen och försökt lära sig saker som inte kan rädda liv eller mätta magar. Det låter storstilat och kanske tänker du att vilka dagar ägnar sig Frida åt sådana saker (?), men det finns ju dagar jag vaknar och undrar vad jag kan göra för världen idag. Mitt huvud har visst bestämt sig för att om det inte skall fyllas med substantiv och verb så skall det iallafall lära mig ett och annat om De Stora Frågorna. Carpe Diem, Fred i världen, HIV och hungersnöd. Blir lite nedstämd och överväldigad. Tänker på att det finns barn som är hungriga medans jag under julen inte slutar äta ens när jag är mätt utan först när jag börjar må illa..
Once upon a time..
Honey are ya lookin' for some trouble tonight ?
Det har utspelat sig ett drama i det Tideliuska-huset en tid nu. En dator har hållits som gisslan. En flicka har förtvivlat försökt ta sig fram till sin vän men misslyckats gång på gång. Nu efter sömnlösa nätter och rastlösa dagar har de äntligen fått falla uti varandras armar.
You think you'll knock me off my feet
Till I'm flat on the floor
Till my heart is crying indian and I'm beggin for more
So come on baby, come on baby
Come on baby, Come on...
Min tidsfrist börjar rinna ut. Konstpauser, glidande,slirande undanfllykter och obesvarade blickar börjar tappa sin verkan. Jag har duckat förlänge redan. Skulle det vara fegt att backa ut i folkmassan och låta sig uppslukas?
Mitt hus har hela veckan upptagits av diverse olika nationaliteter. Vardagsrummet har varit varmt och hemtrevligt. Sailers är orginal. När bildspelen flimrar förbi mina ögon dyker olika underliga tankar upp. Overkligt. Det känns avlägset och som om det inte hänt på riktigt, samtidigt som jag minns vad jag tänkte så det måste ju vara jag där på bilderna. När Thomas frågade om jag skulle go sailing again, behövde jag inte tänka efter en sekund. Det är en livsstil.
På måndag börjar allvaret. Då har sanden i sandglaset runnit ut. Mitt rum är mitt igen. Skolan tar varadagen i besittning och jag kan inte längre stoppa huvudet i sanden. Håll om mig, någon!
You think you'll knock me off my feet
Till I'm flat on the floor
Till my heart is crying indian and I'm beggin for more
So come on baby, come on baby
Come on baby, Come on...
Min tidsfrist börjar rinna ut. Konstpauser, glidande,slirande undanfllykter och obesvarade blickar börjar tappa sin verkan. Jag har duckat förlänge redan. Skulle det vara fegt att backa ut i folkmassan och låta sig uppslukas?
Mitt hus har hela veckan upptagits av diverse olika nationaliteter. Vardagsrummet har varit varmt och hemtrevligt. Sailers är orginal. När bildspelen flimrar förbi mina ögon dyker olika underliga tankar upp. Overkligt. Det känns avlägset och som om det inte hänt på riktigt, samtidigt som jag minns vad jag tänkte så det måste ju vara jag där på bilderna. När Thomas frågade om jag skulle go sailing again, behövde jag inte tänka efter en sekund. Det är en livsstil.
På måndag börjar allvaret. Då har sanden i sandglaset runnit ut. Mitt rum är mitt igen. Skolan tar varadagen i besittning och jag kan inte längre stoppa huvudet i sanden. Håll om mig, någon!
Trouble in paradise
*skjuter över köttbullen*
Det kanske inte är så konstigt att jag denna dagen av alla andra möjliga dagar överfölls av sentimental kärlek till min omgivning. Men det överrumplade mig. När jag sitter med farmor och farfar framför tv:en och tittar på en av alla dessa otaliga julkonserter SVT bjuder på,så känner jag en liten tår leta sig ut i ögonvrån. Vad är nu detta? Jag och K har ju bestämt att 2008 skall bli ett bra år, jag har bara stundande ljusa tider att se fram emot. Varför sitter jag då här och torkar mina ögon? Karl-Bertil Johnsson,granen,min familj, söta god-jul-sms,gottbordets sockerchock och Stilla natt slår på mina emotionella strängar och känslan är ett faktum. Efter veckor med saknad julkänsla så har den äntligen infunnit sig. Creshendot blir nog imorgon på julottan när jag halvsovandes sitter inbäddad i kyrkbänken mellan mamma och farmor och lyssnar på Sumpens trumpetversion av Oh Helga Natt...
Hemkomst,återkomst,sammankomst !
I ankomsthallen är det en speciell atmosfär. Förväntan, längtan, saknad. Jag sitter på en bänk och känner ingenting alls. Betraktar människor som passerar fram och tillbaka. Ett plan kommer in från Etiopien. Ut genom dörrarna som skiljer väskbanden från ankomsthallen kommer ett par, kvinnan har ett litet mörkt spädbarn i sele på magen. Hon håller om barnet med båda armarna och när de mötande skyndar fram, svämmar hennes ögon över av tårar. Glädjetårar. Jag kommer på migsjälv med att sitta och le när jag ser dem. Lycka.
Men flyget från Oslo lyser med sin frånvaro. En gammal kvinna slår sig ner på bänken brevid mig. Någon (som jag gissar) är hennes son står och pratar med henne. Hon har den gällaste och gnälligaste röst jag hört, hur jag än försöker stänga den ute borrar den sig in i mitt medvetande och stör. Försöker koncentrera mig på min bok men det är stört omöjligt. Ser på den stora tavlan att ett plan från Phuket har landat. Drömmer mig bort, vart skulle jag vilja åka om jag fick välja nu på en gång? Thailand, Sydafrika, Indien, det finns så många destinationer som hägrar. Framförallt finns det platser som jag redan varit på och vill återse, människor jag mött som jag vill möta igen. Jag är så djupt försjunken i mitt dagdrömmeri så att jag missar när han promenerar ut genom dörrarna. Hinner titta på honom en stund innan han upptäcker mig. En gång i tiden hade jag klara problem att slita mig från de där ögonen, nu känner jag bara en innerlig glädje. "Allting ser mycket bättre ut när man ligger på ett tak, det måste ha någonting med höjden att göra, man är närmare himlen lixom".
Ljus i mörkret
Från toppen av Väsjöbacken kan jag se över hela världen. Folk med gummileder åker fort på snowboard nerför sluttningen. Här uppe är luften tunn, mitt medvetande tar sig egna friheter. En by som heter Hope, oromanstisk vantproblematik, man får torra läppar på vintern och nu är det bara tre dagar kvar tills jul !
Imorgon har jag mycket att se fram emot. Skall träffa två människor som brukar fylla mig med en sådan sjuk livsenergi. Dunderhonung. Hoppas att de kanske kan räta ut en del av mina hjärnvindlingar åt mig.
Cornelis sjunger "Festen är över fast alla festar, talet har tystnat fast alla talar. Döden tar fast dig i dessa salar. Håll andan en kort minut och smyg sen försiktigt ut.."
..en totalt obekymrad liten själ slår kullerbyttor ner för backen och nu är det dags att gå hem!
Dörrar kan öppnas från oväntat håll
Allt det jag skrivit för en stund sedan försvann, det var kanske ett tecken på att just de orden inte skulle hamna ute i cyberspace. Hade ju tänkt att skriva något helt annat först, men så fick jag påverkan utifrån och händerna gick iväg och skrev något annat än det förutbestämda. Kanske ville ödet att jag skulle skriva det som först var tänkt. Fast det får bli en annan dag, men om också detta försvinner får jag nog ta och överväga andra lösningar.
Blogguden härskar!
Nya situationer får mig att freaka ut totalt. Känner mig dum som ett får. Bäää .
2007 har varit fritt fall utan skyddsnät. När saker har varit fittiga vill man vara fittig tillbaks. Men till&med Filippa inser att det finns sådant man inte gör. "Om du vill gå på lina så titta inte ner, titta inte åt sidan - Blunda och ta ett steg"
Imorgon skall jag och Deville lunka ut i kylan. Det är den bästa hjärnrensaren. Dra in djupa andetag och blås ut till vita plymer framför munnen. Lyssna på tystnaden.
Blogguden härskar!
Nya situationer får mig att freaka ut totalt. Känner mig dum som ett får. Bäää .
2007 har varit fritt fall utan skyddsnät. När saker har varit fittiga vill man vara fittig tillbaks. Men till&med Filippa inser att det finns sådant man inte gör. "Om du vill gå på lina så titta inte ner, titta inte åt sidan - Blunda och ta ett steg"
Imorgon skall jag och Deville lunka ut i kylan. Det är den bästa hjärnrensaren. Dra in djupa andetag och blås ut till vita plymer framför munnen. Lyssna på tystnaden.
Hej brandman, how you doing?
Linnea kryper omkring på golvet och slår in ett enormt paket till Andreas. Eftersom jag inte har någon att slå in jättepaket till..ja så sitter jag här och stirrar mig blind på den snigellångsamma bostadskön och skriver lite i bloggen. Vi har tittat på Greys. Mc Dreamy & McSteamy jag vet inte åt vilket håll jag skall titta. Det kan inte vara en ren slump att tjejer i alla tider har kittlats av uniformer, sedan om det är snickarbyxor, polissviden eller läkarrockar är en helt annan femma.
Nu väntar vi på de Desperata Hemmafruarna. Idag i skolan var jag så trött, satt och klippte med ögonen hela föreläsningen. Måste vända tillbaka mitt dygn. Men när världen går för att sova så sträcker Rastlösenheten på sig och börjar sin dag. That son of a bitch håller mig vaken nätterna igenom.
Får återfall, ramlar ner i gropen och orkar inte klättra upp igen. Emotionell krigsplats. Jag går 12-stegsprogrammet. Hej, jag heter Frida. (Kör av röster) Heeeeej, Frida. Är detta en medicin eller bara ett annat beroende?
Nu väntar vi på de Desperata Hemmafruarna. Idag i skolan var jag så trött, satt och klippte med ögonen hela föreläsningen. Måste vända tillbaka mitt dygn. Men när världen går för att sova så sträcker Rastlösenheten på sig och börjar sin dag. That son of a bitch håller mig vaken nätterna igenom.
Får återfall, ramlar ner i gropen och orkar inte klättra upp igen. Emotionell krigsplats. Jag går 12-stegsprogrammet. Hej, jag heter Frida. (Kör av röster) Heeeeej, Frida. Är detta en medicin eller bara ett annat beroende?
Bakisfilosofi
Keep bleeding, keep keep bleeding love..det klingar i mitt huvud. Inte lätt att koncentrera sig på den vetenskapliga texten som skall vara inlämnad i imorgon när jag har en sån vacker stämma innanför pannbenet. Faktum är att när jag stod på Alex vardagsrumsgolv igårkväll och hörde låten för första gången så tyckte jag hon sjöng Keep leaking love. Och så är det !
Det var en helt vanlig dag. Jag och Nova tog en promenad på ängen när det plötsligt från ingenstans kom en kula visslande genom luften. Rätt i bröstet borrade den sig in. Det gjorde ofantligt ont, Nova sprang efter hjälp medans jag bara låg och kippade efter andan. -Skjuten på nära håll, sa doktorn på Karolinska sjukhuset när han hade petat ut kulan och sytt igen såret. Den första tiden var mitt huvud i ett ljudisolerat vakum. Kroppen kändes svag och febrig, det gjorde ont också. Som någon sorts nära-döden-upplevelse, jag stod utanför min kropp och såg livet ovanifrån sett. När jag slog upp ögonen på morgonen kunde jag inte minnas vad det var som var bra med den här dagen, vad jag hade att se fram emot. Avsutten tid. Nu har det gått flera månader. Bandaget är borttaget. Såret som förr var så djupt så jag kunde få in hela långfingret och med fingerspetsen nudda hjärtat, har växt ihop. Rosa vävnader binder ihop skinnet som en bro. Det är ömt om jag trycker, men den ständiga värken har stillnat.
Det har dock uppstått komplikationer. Det läcker tydligen. Jag måste ha gjort någon häftig rörelse eller blivit knuffat på L´s 20-årsfest, för det är sedan dess detta har uppkommit. Idag när jag satt i bilen påvägen hem kände jag att detta inte längre är under kontroll. Jag kan inte ställa mig under dushen och skölja det av mig.
Har man blivit skjuten förr vill man göra allt i sin makt för att det inte skall hända igen. Förstås försöker man undvika alla de platser och tidpunkter då man löper större risk. Så hur kommer det sig då att jag som knappt har läkt, som fortfarande ömmar, som i månader undvikit mörka platser och hållit föredrag om vapenförbudens alla fördelar, plötsligt nyfiket själv står och fingrar på något misstänkt likt ett skjutvapen ?
Leona Lewis - Keep bleeding love. Ladda ner genast !
Det var en helt vanlig dag. Jag och Nova tog en promenad på ängen när det plötsligt från ingenstans kom en kula visslande genom luften. Rätt i bröstet borrade den sig in. Det gjorde ofantligt ont, Nova sprang efter hjälp medans jag bara låg och kippade efter andan. -Skjuten på nära håll, sa doktorn på Karolinska sjukhuset när han hade petat ut kulan och sytt igen såret. Den första tiden var mitt huvud i ett ljudisolerat vakum. Kroppen kändes svag och febrig, det gjorde ont också. Som någon sorts nära-döden-upplevelse, jag stod utanför min kropp och såg livet ovanifrån sett. När jag slog upp ögonen på morgonen kunde jag inte minnas vad det var som var bra med den här dagen, vad jag hade att se fram emot. Avsutten tid. Nu har det gått flera månader. Bandaget är borttaget. Såret som förr var så djupt så jag kunde få in hela långfingret och med fingerspetsen nudda hjärtat, har växt ihop. Rosa vävnader binder ihop skinnet som en bro. Det är ömt om jag trycker, men den ständiga värken har stillnat.
Det har dock uppstått komplikationer. Det läcker tydligen. Jag måste ha gjort någon häftig rörelse eller blivit knuffat på L´s 20-årsfest, för det är sedan dess detta har uppkommit. Idag när jag satt i bilen påvägen hem kände jag att detta inte längre är under kontroll. Jag kan inte ställa mig under dushen och skölja det av mig.
Har man blivit skjuten förr vill man göra allt i sin makt för att det inte skall hända igen. Förstås försöker man undvika alla de platser och tidpunkter då man löper större risk. Så hur kommer det sig då att jag som knappt har läkt, som fortfarande ömmar, som i månader undvikit mörka platser och hållit föredrag om vapenförbudens alla fördelar, plötsligt nyfiket själv står och fingrar på något misstänkt likt ett skjutvapen ?
Leona Lewis - Keep bleeding love. Ladda ner genast !
Ta ett djupt andetag
...mitt riktiga liv är på pause det är för banalt att stå med glittrande pärlor på kinderna med huvudet fullt av tvetydiga tankar att låta henne krypa vidare mot den magiska linje där hav möter himmel snart måste ballongen spricka och färgglada bitar av själ ligga utspridda över golvet och leendet som tar sin form över läpparna har rötter långt ned i hjärtat ett vakuum av eko som slår mot kroppens insida fyll mina lungor med tvivel om du vill jag är beredd att rycka ut dem för att du ska få ett andetag extra hon bär ett ess i rockärmen substitutet för det riktiga ruset i svetten som lackar från hettan kokar samvetet bort att stå med tappat ansikte och hur hon än fumlar omkring på marken så lyckas hon inte hitta det dessa dyra minuter över alla vattenmassor dem emellan linda in dig i hela mig och viska hemligheter i ditt sinne mitt i mitt rus fick jag ett moment av klarhet dra in luft...
Hästfest !
Horse show i fredags. En årets högtid för alla hästnördar som jag själv. Och ensam är jag inte, det var fullsatt. Det var bra, kanske var det ännu bättre förra året, men jag tyckte det var jättebra i år med. Pegasus är alltid vackrast, lägger in en bild på honom. I pausen träffade vi S och J, de var fulla och skelade med ögonen. Kände mig lite avundsjuk. Den (avundsjukan) satt i enda tills jag efter två cider var tillbaka på min plats igen och hade lite svårt att fokusera ögonen på de små hästprickarna som sprang omkring därnere på arenan. Det sötaste i år, var ett gäng barn på shetlandsponnyer som var utklädda till snögubbar. Barnen alltså. Har försökt att hitta en bild på det utan framgång. Däremot hittade jag en bra bild på det mest spektakulära inslaget förra året. De kommer nog att bli svårslaget många år framöver...
Fick en sådan konstig känsla på vägen hem. Som när mormor kom och för att vara barnvakt när mamma och pappa skulle bort. Separationsångest. Grät och snörvlade precis som då, när jag var 4, 5 år och mamma gick. Det kändes konstigt, blev lite häpen över migsjälv. Det fanns inget du och inget jag, det var Vi. Nu finns det inget vi, utan det är åter tillbaka till du och jag. Men det är okej. Det är såhär det skall vara. När du tittar på något på alldeles för nära håll så kan du inte se det du ser om du går en bit ifrån..
Man måste våga släppa sargen
I vissa fall är sargen en människa,ibland kan det vara en plats eller en sysselsättning.
Igårkväll satt jag framför min dator och filosoferade lite om vad det är att vara fri. Min första tanke var att frihet är när man kan resa vart man vill. Bollplanket, vi kan kalla honom K sa då att frihet nog mer sitter i huvudet. Jag kände mig dum som ett får. Är jag så fast så jag inte ens kan se vad det är att vara fri? Klart du kan åka över hela världen och fortfarande vara mer fånge än de orangeklädda på Guantánamobasen.
Att vara fri så tillvida att man kan gå vart man vill behöver inte betyda att man är fri i sinnet och det omvända, är du fri i sinnet förutsätter inte att du kan gå vart du vill.
När vi seglade sa jag alltid att det jag är mest rädd för i livet är att fastna. Det är inte ordagrant, har inga hissfobier, inga rädslor för att ramla i klister. Men jag är skräckslagen för att en dag vakna i min säng med grånat hår och rynkiga armar och upptäcka att jag fortfarande klamrar mig fast vid den där jävla sargen....
Igårkväll satt jag framför min dator och filosoferade lite om vad det är att vara fri. Min första tanke var att frihet är när man kan resa vart man vill. Bollplanket, vi kan kalla honom K sa då att frihet nog mer sitter i huvudet. Jag kände mig dum som ett får. Är jag så fast så jag inte ens kan se vad det är att vara fri? Klart du kan åka över hela världen och fortfarande vara mer fånge än de orangeklädda på Guantánamobasen.
Att vara fri så tillvida att man kan gå vart man vill behöver inte betyda att man är fri i sinnet och det omvända, är du fri i sinnet förutsätter inte att du kan gå vart du vill.
När vi seglade sa jag alltid att det jag är mest rädd för i livet är att fastna. Det är inte ordagrant, har inga hissfobier, inga rädslor för att ramla i klister. Men jag är skräckslagen för att en dag vakna i min säng med grånat hår och rynkiga armar och upptäcka att jag fortfarande klamrar mig fast vid den där jävla sargen....
