Bakisfilosofi
Keep bleeding, keep keep bleeding love..det klingar i mitt huvud. Inte lätt att koncentrera sig på den vetenskapliga texten som skall vara inlämnad i imorgon när jag har en sån vacker stämma innanför pannbenet. Faktum är att när jag stod på Alex vardagsrumsgolv igårkväll och hörde låten för första gången så tyckte jag hon sjöng Keep leaking love. Och så är det !
Det var en helt vanlig dag. Jag och Nova tog en promenad på ängen när det plötsligt från ingenstans kom en kula visslande genom luften. Rätt i bröstet borrade den sig in. Det gjorde ofantligt ont, Nova sprang efter hjälp medans jag bara låg och kippade efter andan. -Skjuten på nära håll, sa doktorn på Karolinska sjukhuset när han hade petat ut kulan och sytt igen såret. Den första tiden var mitt huvud i ett ljudisolerat vakum. Kroppen kändes svag och febrig, det gjorde ont också. Som någon sorts nära-döden-upplevelse, jag stod utanför min kropp och såg livet ovanifrån sett. När jag slog upp ögonen på morgonen kunde jag inte minnas vad det var som var bra med den här dagen, vad jag hade att se fram emot. Avsutten tid. Nu har det gått flera månader. Bandaget är borttaget. Såret som förr var så djupt så jag kunde få in hela långfingret och med fingerspetsen nudda hjärtat, har växt ihop. Rosa vävnader binder ihop skinnet som en bro. Det är ömt om jag trycker, men den ständiga värken har stillnat.
Det har dock uppstått komplikationer. Det läcker tydligen. Jag måste ha gjort någon häftig rörelse eller blivit knuffat på L´s 20-årsfest, för det är sedan dess detta har uppkommit. Idag när jag satt i bilen påvägen hem kände jag att detta inte längre är under kontroll. Jag kan inte ställa mig under dushen och skölja det av mig.
Har man blivit skjuten förr vill man göra allt i sin makt för att det inte skall hända igen. Förstås försöker man undvika alla de platser och tidpunkter då man löper större risk. Så hur kommer det sig då att jag som knappt har läkt, som fortfarande ömmar, som i månader undvikit mörka platser och hållit föredrag om vapenförbudens alla fördelar, plötsligt nyfiket själv står och fingrar på något misstänkt likt ett skjutvapen ?
Leona Lewis - Keep bleeding love. Ladda ner genast !
Det var en helt vanlig dag. Jag och Nova tog en promenad på ängen när det plötsligt från ingenstans kom en kula visslande genom luften. Rätt i bröstet borrade den sig in. Det gjorde ofantligt ont, Nova sprang efter hjälp medans jag bara låg och kippade efter andan. -Skjuten på nära håll, sa doktorn på Karolinska sjukhuset när han hade petat ut kulan och sytt igen såret. Den första tiden var mitt huvud i ett ljudisolerat vakum. Kroppen kändes svag och febrig, det gjorde ont också. Som någon sorts nära-döden-upplevelse, jag stod utanför min kropp och såg livet ovanifrån sett. När jag slog upp ögonen på morgonen kunde jag inte minnas vad det var som var bra med den här dagen, vad jag hade att se fram emot. Avsutten tid. Nu har det gått flera månader. Bandaget är borttaget. Såret som förr var så djupt så jag kunde få in hela långfingret och med fingerspetsen nudda hjärtat, har växt ihop. Rosa vävnader binder ihop skinnet som en bro. Det är ömt om jag trycker, men den ständiga värken har stillnat.
Det har dock uppstått komplikationer. Det läcker tydligen. Jag måste ha gjort någon häftig rörelse eller blivit knuffat på L´s 20-årsfest, för det är sedan dess detta har uppkommit. Idag när jag satt i bilen påvägen hem kände jag att detta inte längre är under kontroll. Jag kan inte ställa mig under dushen och skölja det av mig.
Har man blivit skjuten förr vill man göra allt i sin makt för att det inte skall hända igen. Förstås försöker man undvika alla de platser och tidpunkter då man löper större risk. Så hur kommer det sig då att jag som knappt har läkt, som fortfarande ömmar, som i månader undvikit mörka platser och hållit föredrag om vapenförbudens alla fördelar, plötsligt nyfiket själv står och fingrar på något misstänkt likt ett skjutvapen ?
Leona Lewis - Keep bleeding love. Ladda ner genast !
Kommentarer
Trackback
