Ljus i mörkret

Från toppen av Väsjöbacken kan jag se över hela världen. Folk med gummileder åker fort på snowboard nerför sluttningen. Här uppe är luften tunn, mitt medvetande tar sig egna friheter. En by som heter Hope, oromanstisk vantproblematik, man får torra läppar på vintern och nu är det bara tre dagar kvar tills jul !

Imorgon har jag mycket att se fram emot. Skall träffa två människor som brukar fylla mig med en sådan sjuk livsenergi. Dunderhonung. Hoppas att de kanske kan räta ut en del av mina hjärnvindlingar åt mig.

Cornelis sjunger "Festen är över fast alla festar, talet har tystnat fast alla talar. Döden tar fast dig i dessa salar. Håll andan en kort minut och smyg sen försiktigt ut.."

..en totalt obekymrad liten själ slår kullerbyttor ner för backen och nu är det dags att gå hem!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0