Hey mum why didnt you tell me?
Ikväll ska mina fötter ta mig till bion Victoria där jag och Hulya och Jenny skall se Frozen River. Ibland kan jag tänka att mitt liv skulle vara mycket enklare om jag var lite mer som Hulya och lite mindre som migsjälv. Medan jag intar försvarsställning varenda gång jag möter en ny människa, så tar hon emot alla med öppna armar.Hon dömer inte någon efter de vanliga normerna.
Nu är jag inte så gammal här på jorden än, men börjar så smått ändå komma till olika insikter.Om vi idag säger att jag tror på själar så ligger scenariot såhär. Själen är ett ljus som behöver en kropp att bo i annars stiger den mot himlen som en heliumballong.Det tar åratal för själen och kroppen att lära känna varandra, innan den ena vet vad den andre kommer ta sig härnäst,så har människan blivit en gammal man eller kvinna.
På senaste tiden har jag gång på gång lärt mig nya saker om mig själv, jag trodde att jag tyckte något men det visade sig ofta vara helt fel. Så igår så slutade bröstkorgen att höja sig och sänka sig. Hur många gånger har jag inte suttit och stirrat på den för att hon andas så tyst, men det har alltid kommit ett till andetag efter det första. Nu blev ansiktet grått och läpparna blåa som blåbär. Just som de beskriver det i böcker. "..och all färg försvann från hennes ansikte.."
Och där var det error tilt stopp, komunikationsfel mellan min själ och min kropp eller mellan mitt förnuft och mina känslor. Jag har alltid varit övertygad om att jag inte kan bli så rädd så mina order från hjärnan inte kommer fram till armarna och händerna. Men det visade sig inte alls vara omöjligt. Lugn Frida,tänk,Lugn Frida, rabblade jag i huvudet hela tiden. Men det var Jennie med mer kontakt med de olika instanserna i sin kropp som bröt förlamningen och fick saker och ting att börja hända igen. Sen kom andetagen och färgen och kvar satt jag med lite mer kunskap om min själ och min kropp och en hel del misstro till dem båda.
Allting började med en fest..
Förändringens vingar blåser. Jag skall flytta. I mitt rum står det halvpackade lådor överallt.Stekpannan jag fick i julklapp ler självsäkert mot mig,han känner sig trygg där i sin förpackning.Jag längtar efter mitt liv,det står där och väntar på mig.
My du vet att du räddar mig va?
Att börja packa inför Thailand redan nu visade sig vara ett ganska osmart drag,det behövs ingen mer röra på de här kvadratmetrarna.Hela min själ längtar efter sol och värme.Vill sitta på en solstol brevid Jenny och inte har några andra beslut att fatta än om vi ska bada, eller sola lite till.Jag vill rida elefant,shoppa och dyka. När ska jag hinna jobba egentligen?
Familjen är inte i harmoni.Jag blir trött,ledsen,arg,frustrerad och villrådig.Vad göra?
Än en gång får det manliga könet mig att känna viss skepsis.
Gone baby gone
Är påväg på bio med min syster.
Ciao
Nytt år
2009 skall jag infinna både det ena och det andra.Ingenting är för stort eller smått för att förevigas föralltid här.Idag sa A att jag älskar listor och det har hon ju rätt i så här kommer en lista på vad jag hoppas kommer hända i mitt liv de närmsta 12 månaderna :
* Fast anställning
*Flytta
*Åka till Thailand
*Veronica Maggio den 27 mars
*Åka med Åsa till Görantorps
*Hälsa på Nicolette
*Bli bättre på att göra saker på impuls och sluta vara en slav under kalendern.
*Anta nya utmaningar och tro lite mer på migsjälv
*Inte köpa några kläder (Thailand enda undantaget)
*Åka till Umeå med Sofia
*Vara en problemlösare istället för en problemsökare
*Låta migsjälv må bra
*Läsa tecken med Jenny på folkhögskolan
*Åka till NZ (med drömmar om Indien)
*Göra en till tatuering
*Sluta vara misstänksam
*Se Buddy Holly på Göta Lejon
..och jag kommer nog komma på lite till..to be countine..
Min hjärna har kapitulerat
Jag ser mig själv utifrån och kan inte riktigt tro det jag ser. Det verkar som jag glömt mitt huvud någonstans på vägen och när kroppen kände att den var fri så passade den på att rymma iväg och hitta på en massa dumt. Klart iallafall att skeppet Frida för tillfället saknar kapten. Och det ena leder till det andra. Major fel nummer ett är att jag helt tycks ha tappat min imunitet mot det manliga könet som jag trodde jag hade så säkert på plats.Minns tydligen inte alls hur trött,arg och ledsen min kropp var för inte alls länge sedan. Minns ingenting sitter bara och flinar som en lobotomerad plattfisk. Fel nummer två handlar om smidighet. Det finns olika sätt att sköta saker på och jag har inte valt det smoothaste.Vad trodde jag egentligen?Nu har det igen blvit flera tusen mil mellan den där kramen och min syster.
In a corner of my mind
Helgen tog sitt pick och pack och gick ut genom dörren.Nu sitter jag och Söndagskvällen här och stirrar på varandra. Systers ilska har inte gått över än,kanske bäst att hålla sig på rummet tills det blir måndag.
Diskution om frikort på jobbet. Ett frikort är en person som man får ligga med fast man är i ett förhållande.Hela iden går ut på att man skall välja någon oupnålig person som man aldrig kommer hamna öga mot öga med ute i verkligheten (tur att mitt frikort inte är Abba-Benny för honom såg jag i Mörby centrum i måndags).Det är A och hennes Chokladpralin som kommit på detta med frikort,eller iallafall intrudecerat det i mitt liv. Om jag någon gång på ålderns höst skulle snubbla in i ett förhållande så skulle mitt frikort vara Robbie Williams. Satt och tittade på en massa Youtubeklipp med honom just. Dam it han är läcker.Inte bara det han kan sjunga också. Men jag sätter kanske inte många kronor på att Frida från Sverige är hans frikort...
Hulya ringde idag.Back from India.Nu är de tre musketöserna äntligen samlade igen och allt kan återgå till det normala. Jag känner stor inspiration för att organisera något a la assistentträff eller liknande.Måste höra mig för om intresse finns.
Min bild av migsjälv stämmer inte överens med verkligheten. Jag har alltid velat se migsjälv som en fokuserad och målinriktad person. Men inser just i dagarna att det är just det. Bara det. Vad jag VILL se inte vad jag faktist ser om jag skulle titta efter. Det behövs tydligen bara en liten knuff i sidan så vinglar jag till. Och fast jag rabblar mina ramsor så är det som fördömt.Lina har åkt till London,vad ska jag göra?
Jag är trött på att suga kuk
Nej jag jobbar inte för Vägverket
Förbjuden frukt
Det är ett högt träd med grov skrovlig stam. Ungefär som ekarna nere på vår äng. Högt där uppe sitter ett skinande blankt äpple och ser ner på mig. Borde jag klättra eller gå därifrån ?
With a clear mind
You're yes then you're no
You're in and you're out
You're up and you're down
You're wrong when it's right
It's black and it's white
We fight, we break up
We kiss, we make up
Krampen i bröstet har släppt.Vilken lättnad.Näsan mot naken rygg längs nacken och upp i hårfästet.Att blunda och bara följa med i mönster min kropp kan som stigarna i skogen. Jag hade det i bakhuvudet, det behövde bara tranporteras där bakifrån fram till tungspetsen.Nej, jag har beslutat det i samråd med mig och mig själv.Ändring och förändring.Det finns utomstående komponenter och så finns det mitt eget medvetande.Det blir en spiral av dåliga funderingar och känslor,det går inte att bryta och går som en film om och om igen i mitt huvud. Kanske har jag funnnit ett verktyg, en tankebana som kan tas fram och användas, som kan få bilden att ändras.2009 blir ett bra år!
