.

Just när allting håller på att gå över ända,kickar turen in och nu sitter jag här påväg till Cypern, med ett nytt jobb som står och väntar när jag kommer hem. Det är bara att lyfta på hatten.

                                  
Hos Åsa och med Greys i DVDn kommer vi alltid helt osökt in på ämnet.Kanske är det för att detta alltid är en stor komponent i alla människors liv. Inte alltid på det romantiska sättet, men vi behöver alla kärlek. Jag behöver kärlek. Den finns i min kropp. På så många olika plan. Den får mitt hjärta att svälla för jag älskar så många och så mycket. Min familj, mina vänner, Nova, Deville, naturen, Blidö och that special boy. Men skillnaden mellan den romantiska sortens kärlek och all den andra som finns hos mig är att den första fullkomligt kan få mig att tappa huvudet.
Han är kärleken större än alla andra.Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Han får mig att skratta och att vilja gå upp på morgonen. Men jag har släppt iväg migsjälv till att bli någon annan.Det jag säger är inte att jag ger upp,för det gör jag aldrig. Snarare att det måste finnas andra vägar.
Åsa on the other hand är i lyckorus-och-jag-kan-inte-hålla-mig-borta-fasen.Hennes grubblerier handlar snarare om vilken form hennes kärlek håller på att anta och tolkningar av beteenden och ord. Innan man har lärt sig en ny människas språk kan det dra en till vansinne med alla analyser. Men det var Åsa.

Jag kan dig

Ilskan har mattats av och jag finner mig själv i facket  : ung,arbetslös,outbildad.Vad göra nu?Efter de obligatoriska tårarna och några dagars orosklump i magen, fick knuten så äntligen en lösning. Det Lolita brukar förespråka och det hon verkligen har lärt mig är att : DET LÖSER SIG ALLTID !
Och det tror jag.I Barcelona gavs tid åt eftertanke. Gata upp och gata ner,vinden som sveper kring min kropp och blåser bort allt gammalt ur mitt medvetande.Här finns bara jag och min karta. Inte ens en Ipod.Det var befriande och gav mig nya sätt att se på den närmaste tiden.
Det är inte ofta jag kommer erbjudas chansen att ovilkorligt stå för det jag finner rätt. Livet är aldrig endast svart eller vitt, men nu fick jag handla så som om endast de färgskalorna existerat. Men det finns alltid ett pris.
Det som gav luft under vingarna var cirkeln av människor runt omkring mig. Det var varken barndomsvänner eller blodssystrar, men jag kände en sådan värme och välvilja. Genast känns allting mycket enklare.

Jag sitter i Toms säng och lyssnar på hans snarkande och väntar på att tiden skall gå.Klockan är kvart över fyra på morgonen och om ungefär en timme har jag tillåtelse att väcka honom för då skall vi börja plocka ihop och gå. Jag skall åka hem idag. Det är sorligt. Fast just nu vill jag hellst att tiden skall gå.Inte för att jag längtar hem utan för att jag är så förbannat trött och får inte gå och lägga mig.Vi har nämligen ingen väckarklocka och inga mobiler och jag litar absolut inte på att jag skall vakna av migsjälv. Tom litade på sin biologiska klocka imorse och då vaknade vi vid 13-snåret.

Det har varit väldigt sköna dagar här. Först har vi sovit fram tills lunch och sedan har Tom gått tll jobbet och jag ut på stan. Det har blivit en held el shopping och det kommer svida ordentligt på kontot. det är som att jag inte låtsas om att jag just blivit arbetslös och har räkningar att betala. Men jag är i Barcelona-bubblan nu och där kan inga bekymmer nå mig. Det har faktist kommit med lite kultur när jag vandrat runt i stan också. Slott,kyrkor,konstiga byggnader,skolor parker,stränder.skulpturer och andra sevärdheter. På kvällen när T jobbat färdigt så har vi käkat middag och sedan vandrat hemmåt. Kanske är han besviken på min brist på partyintresse.Men efter att ha gått omkring hela dagen vill jag bara lägga mig ner och sova.Jag känner mig så fri när jag kan sträcka ut armarna från kroppen och känna den varma vinden,väl hemma igen blir det att dra på sig några tröjjor.

Ikväll var som sagt sista kvällen och vi beställde in en liter sangria till middagen.Den tyckte jag var äcklig så Tom fick dricka upp alltihopa. Vidare beskrivning överflödig..

Jag har ont i magen. Omvärlden säger att det ordnar sig. Och jag vet att jag har gjort rätt. Men oviljan är stark. Fanns det ett sätt så skulle jag ta det. Men jag tror inte det finns några sätt. Ibland vänder livet fortare än man tänkt sig. Även om det är jagsjälv som håller i rodret.

Jag torkar svetten ur pannan och ser på Sofia som står framåtlutad och andas högt. Vi är vid Rösjön och campingen ligger tyst och öde.Inte en krusning på vattnet. Hon dyker i om och om igen. Huvudet försvinner först ner under ytan, sedan följer kroppen efter. Hon är norrland.

Det är bara att sätta bredsidan till när jobbet kommer och ta konfrontionen så smidigt som möjligt. Skygglappar och ljudfilter. På det sättet avverkade jag förra veckan och så skall också denna vecka genomföras fram till semestern. Oändligt med tid ligger framför mina fötter.

Hästen är tillbaka från ledigheten och verkar ha laddat batterierna till det yttersta. I mellanåt blir det lite väl akrobatiskt, men jag kan inte banna, han är det vackraste jag har och den sprudlande livsglädjen är inget jag vill tukta. Då håller jag i mig lite bättre istället.

Kärlek har vingar. Den fladdrar i mitt hjärta. Den bedårar mig, förlorar mig och förleder mig.Sedan flyger den sin kos.