.

Jag torkar svetten ur pannan och ser på Sofia som står framåtlutad och andas högt. Vi är vid Rösjön och campingen ligger tyst och öde.Inte en krusning på vattnet. Hon dyker i om och om igen. Huvudet försvinner först ner under ytan, sedan följer kroppen efter. Hon är norrland.

Det är bara att sätta bredsidan till när jobbet kommer och ta konfrontionen så smidigt som möjligt. Skygglappar och ljudfilter. På det sättet avverkade jag förra veckan och så skall också denna vecka genomföras fram till semestern. Oändligt med tid ligger framför mina fötter.

Hästen är tillbaka från ledigheten och verkar ha laddat batterierna till det yttersta. I mellanåt blir det lite väl akrobatiskt, men jag kan inte banna, han är det vackraste jag har och den sprudlande livsglädjen är inget jag vill tukta. Då håller jag i mig lite bättre istället.

Kärlek har vingar. Den fladdrar i mitt hjärta. Den bedårar mig, förlorar mig och förleder mig.Sedan flyger den sin kos.