.

Idag gjorde Linnea ett upptäckt.
Det hela började med att jag tyckte det var konstigt att det stod Terminskort + på mitt busskort. Det står ju på baksidan att man inte kunde åka på helgerna och inte efter klockan 7 på vardagar. Så var kommer det där lilla pluss-tecknet ifrån? Här ligger det helt klart en hund begraven !
Det var dags för att göra lite efterforskningar. Som första steg i utredningen prövade jag med att klockan 19:32 dra kortet i spärren vid Slussen. DET FUNGERADE !
Steg två blev att be en jursit läsa den krångliga texten på kortets baksida. Linnea läste (okej hon är inte jurist men det är hennes goda vilja att bli en). Det hon kom fram till var att det stod att med Terminskort får man inte åka på helgerna och efter klockan 7, men att med Terminskort + var det fritt fram att åka hur mycket man ville, när man ville! Sedan redde hon också ut att det där lilla plusset på mitt kort betydde att jag var en lycklig ( men ovetande) innehavare av Terminskort +.
Jag är ju en IDIOT! Jag har gått omkring i två månader och trott att jag har haft ett vanligt busskort. Jag har skickat svindyra sms och haft ändlösa bråk med min lillasyster om hennes busskort (som innehar det magiska lilla plusset), och allting helt i onödan. Gud måste ju skratta så han gråter där uppe vid sin monitor.
Det gjorde Linnea också..

Nu har hon iallafall slutat och hon, jag och hennes karl sitter och tittar på BSF (Bonde Söker Fru). Sedan blir det Greys Anatomy ( som sagta men säkert leder mig till ett liv som hypokondriker). Imorgon blir det tenta!

Puss & Hej, leverpastej !

I skolan är det tentahets. Folk rabblar satsdelar och ordklasser som ett mantra. Själv är jag likgiltig. Visst jag gick upp imorse och åkte till skolan och visst satt jag i det fina biblioteket i flera timmar och stirrade i mina böcker. Men orden stannade på pappret. Hjärnan förblev blank.

Jag har ställt mig i en bostadskö. Det är läskigt. Är det meningen att jag, Frida, inom en snar framtid skall gå omkring på IKEA och skriva upp artikellnummer till Köksbordet Olga och hallskåpet Sixten? Tydligen tyckte jag det igårkväll när jag satt där framför datorn och skrev in alla mina personuppgifter i Bostadsförmedlingens databas. Nu är jag inte så säker längre...
Jag är inte stor än, när jag blir stor skall jag bo själv, men jag är ju inte stor än. Är det ingen som ser det?Genomskådar mig? Hålla rätt på nycklar, gå ut med soporna, betala räkningar,laga mat, tvätta, vattna blommor, gå upp och gå till skolan/jobbet...allt bara virvlar runt i mitt huvud och ter sig helt överväldigande. Tänk om jag glömmer en platta på? Ska jag klara mig alldeles själv?
Men nu står jag i den där kön och kanske säger de snart att det finns en liten lägenhet som letar efter en ägare. Så tills dess skall jag inte oroa mig utan först när en den dagen kommer börja fundera över om jag är en lämplig människa för den där lilla lägenheten som var på jakt efter en ägare.

Sofia och jag skall åka till Umeå. Med tåget. För det är mysigt. För Frida som aldrig varit norr om Sundsvall är detta ett ofantligt äventyr. Som att färdas rakt ut i vildmarken. Sofia har berättat att det till och med finns en älv. ÄÄLLLVVV.
Hav,check. Bäck,check. Sjö,check. Å,check. Älv-Nepp, har aldrig sett någon älv. Det låter stort och forsande. Jag väntar med spänning på att få möta älven.
I Umeå pratar man vackert. På vintern blir det svinkallt. Det är en studentstad och överallt är det fullt av renar. När jag återkommer från de Norrländska skogarna skall jag rapportera allt jag sett och hört.

Annie hjälpte mig att färga håret igår. Det är roligt hur den light-makeovern alltid påverkar mig. Det känns somjag börjar om på nytt. Gårdagen är historia. Här är Frida version 2007. Såklart dundrar jag snabbt ner i verkligheten igen, men för något dygn kan jag leva på den känslan av att ha fått en ny chans.

So long brothers & sisters !

Alex och Malin surrar i en konversation. En kanadensisk jeansdesigner från Kärrdal i en annan. I mitt huvud surrar det också. Egentligen borde jag ligga med huvudet på kudden och sova min skönhetssömn nu. Imorgon skall vi fotas och då ska man vara vacker inte trött. Men vad gör man när John Blund lyser med sin frånvaro?
I ögonvrån ser jag alla böcker och stenciler som egentligen borde ha varit min sysselsättning ikväll. Istället har jag suttit här och skapat en blogg helt utan mening eller mål.