.

Efter gårdagens nattvaka kände jag mig lite mosig  väckarklockan ringde  imorse. Hjärnan kändes trögflytande. Men turen vände.Jag hann med bussen och den var inte full med barnvagnar. Piggnade till ordentligt när jag mötte Malin på tåget. Vi var båda lite nervösa men förväntansfulla.
Fast innanför porten på Lästmakargatan 3, rann all exhibitionism av mig. På Top Model ser det lätt ut. Det var inte det minsta lätt. Fotografen hade massa bra råd, ut med höften, handen där, upp med hakan,titta in i kameran, le !Det kändes stelt. Hade velat ha hög musik och öl. Det fanns tyvärr inte tillgängligt.
Men efter andra klädbytet började vi bli varma i kläderna. Fotografen var en skön prick. Snart var vi i full gång, kändes som jag aldrig hade gjort annat. Tänkte tacksamt på Linas fotoböcker som jag tittat i X antal gånger, något hade jag nog snappat upp=)
Det var en bra försäljningstaktik också. Först överröser de en med komplimanger från alla håll och kanter. Då är man på ett strålande humör lagom tills det är dags att välja bilder. Vips stod jag ute på gatan igen, med en skiva full med bilder i den ena handen och Malin i den andra.

Hon guidade mig till en vinterjacka. Sedan guidade jag visst migsjälv till en hel del shopping alldeles på egen hand. Fattig student, moi?
Satt på tunnelbanan i ett skönt välmåenderus och tittade på min skiva och mina inhandlade objekt. På Åhlens i Mörby Centrum stod det ett Lyckopiller i kassan. Hon var så glad och sken som en sol. Jag kände hur det smittade av sig på mig. Nu var mungiporna upp till öronen minst. Hela jag var ett stort leende. Satt på bussen och smilade som ett fån. Danderydsbefolkningen var dock inte så lättflörtad. Men jag lät inte deras söndagsångest slå ner mig. Glad i hågen vandrade jag hem från busshållplatsen. Och nu sitter jag här och skriver och väntar på att middagen skall bli klar. Simma lugnt,ciao!