Man måste våga släppa sargen
Igårkväll satt jag framför min dator och filosoferade lite om vad det är att vara fri. Min första tanke var att frihet är när man kan resa vart man vill. Bollplanket, vi kan kalla honom K sa då att frihet nog mer sitter i huvudet. Jag kände mig dum som ett får. Är jag så fast så jag inte ens kan se vad det är att vara fri? Klart du kan åka över hela världen och fortfarande vara mer fånge än de orangeklädda på Guantánamobasen.
Att vara fri så tillvida att man kan gå vart man vill behöver inte betyda att man är fri i sinnet och det omvända, är du fri i sinnet förutsätter inte att du kan gå vart du vill.
När vi seglade sa jag alltid att det jag är mest rädd för i livet är att fastna. Det är inte ordagrant, har inga hissfobier, inga rädslor för att ramla i klister. Men jag är skräckslagen för att en dag vakna i min säng med grånat hår och rynkiga armar och upptäcka att jag fortfarande klamrar mig fast vid den där jävla sargen....
Varje liten flickas dröm..?
Den här klänningen har varit med en gång och den viskade hela historien för mig. Känns som om någon har susat genom mitt huvud. Kan inte riktigt fokusera. Känner mig olustig, jag har nog fått en lektion i allvar. Kalldush/smäll på käften. Det kommer inga prinsar på vita hästar. De lever inte lyckliga i alla sina dagar. Det där är ingen klänning man bara slänger på sig...
Man skall göra det man gör tills ens öde blir uppenbart - Siste samurajen
Finns det något bättre än att susa fram på motorvägen till tonerna av Laura Swedens Realese me?I'm a asphaltflower breaking free,but you keep stoping me..REEEAAALLLEEEAAASSSEEE MEEEE..
Linnea och jag vrålar så det slår lock för öronen.
Idag har jag lärt mig att Uppsala är Sveriges fjärde största stad. Det hade jag aldrig trott på om inte källan till informationen inte låtit så övertygande som den gjorde. Alla verkar cykla i den här stan. Har funderat på Uppsala som potentionell studentstad,men Umeå kittlar mig fortfarande. Vad vet jag inte, kanske tror jag att jag skall börja prata lika fint som Sofia om jag flyttar dit..
I Uppsala bor en massa vackra själar, det är Linnea som intruduserat mig till dem. Och de sluter in mig med hull och hår. Det är faktist en mänsklig kvalite som inte alla besitter.
När bilen vände hemåt kände jag att kvällen inte var riktigt slut än. Mina vakna nätter börja ta ut sin rätt, inte i trötthet utan i omvända dygn. Snackade lite skit, men kände mig hopplöst tom. Vad är det jag säger,till vem och varför?Genomskinliga ord som kan slås hål på om man bara tar sig tid. Men ingen har tid, ingen har ork att prata om något djupare. Det luktar köttmarknad härinne. Jag vill gå hem.
Framför datorn börjar jag tänka på att bli gammal. Inte grått hår och rynkiga händer. Mer om att vara på andra sidan livet. Mina gamla verkar så rofyllda. Det värmer mig, undrar så ofta vad som verkligen är meningen med allt, varför vi går omkring här?När jag sitter där och tittar tillbaka kommer jag ha löst gåtan då? Är min farmor så lugn öch nöjd för att hon vet?
Ät gul snö, det kan vara öl
Till skillnad från de andra nätterna som varit minst lika mörka, så är denna mera sammet, mindre stängd gaderob. Ända sedan jag satte mig på det där planet för många månader sedan, har jag flåsat migsjälv i nacken. Det tog ett år att springa ikapp. Nu är vi uppe gemsides. Hon jag varit och hon jag skulle vilja vara. Frida och Filippa som jag kallade dem förr i tiden. De har lagt ner sina vapen, dragit tillbaka sina pansarvagnar,kravlatt upp ur skyttegravarna, borstat bort dammet från byxorna och tagit varandra i hand.
Det kom snö och la sig som vita fjädrar på Devilles rumpa idag när jag var ute och red. Världen blev vit och tyst. När jag några timmar senare sedan satte mig i bilen så var den spårlöst försvunnen. Som om jag hade fått njuta av vackra vinter-Sverige-light. Precis där man vill ha det,när man vill ha det och sen fenomeenet borta.
När Tyson, Malin och jag ligger i en enda stor varm hög i soffan så känns lyckan fullkomlig. Skjut mig nu, jag kommer le!
You vs. Me
Som att springa rakt in i en betongvägg. Blir stående där med brutet näsben mot skrovlig yta, söndertrasade handflator och efter mig lämnas senare väggen med en avgjutning efter min kropp. Som om jag lämnat ett lager av mig, något som aldrig kommer tillbaka. Sedan har jag ont, och varje gång jag ser min vägg så vill jag försöka igen, vill bli den personen jag var då, försöker forma kroppen så den passar i hålet. Varför sprang jag som en tok. Om jag hade promenerat lite sansat så hade det inte gjort så förbannat ont när jag huvudstupa kastade mig in i den där väggen. Men nu är det som det är, jag kom farande som ett lokomotiv.
Jag har papperstussar i näsan och mina krossade knäskålar är bandagerade. Men det skvallrande hjärtat, det avslöjar mig. Jag är schitzofren i alla mina celler, de huggs itu och delar hela mig i två läger..
Allting är en hallucination, en solförmörkelse, en synvilla. Har det hänt på riktigt? Ibland när bussen åker förbi din busshållplats kommer det en stark deja vu- känsla över mig, här har jag varit förut i ett annat liv. Jag kan inte riktigt minnas varför jag var där men jag blir varm inombords. Vad det än var så var det något bra.
Sedan ser jag dig....och allting kommer tillbaka. Läpparna, nacken, ärren, leendet. Dina små egenheter, hur du säger saker, ditt skratt..allting finns där, det ligger där och väntar i mitt medvetande. Det bara väntar på att jag skall vidröra något som framkallar en störtflod av minnen.
Det finns inte en liten kvadratmillimeter kvar av mina tröjärmar att snörvla av sig, frustration och bitterhet på. Jag går i flera mil, när det inte hjälper börjar jag att springa. Det fungerar inte heller...Jag kan lika gärna lägga mig ner på marken och sparka mig trött!
Why dont you, why dont I ?
Varför lever jag aldrig som jag lär ?
Istället för att ha lite kul, fastnar det som ludd på min tröja. Det är helt otroligt hur man kan sitta i trappuppgångar och hålla föreläsningar, utan att en minsta sekund fundera över att detta kanske inte är heeelt sant. Jag gestikulerar med armarna och säger vist att såhär är det. Punktslut.
Ha lille pojk....jag säger bara vad man borde göra inte vad man i själva verket gör.
För idag när jag och Wanda skrittade ut i solskenet så kunde jag inte sluta le. Satt bara där som ett fån och flinade för migsjälv. Dinglade med benen, visslade en truddelut. Kanske tänkte jag på en gul palestinasjäl med smilysar på?
Och DET mina vänner är INTE vad man borde !!!!
Upplevt & Överlevt
Between you and me..
//:Carrie, Sex and the City
Ja, just nu känns det som en otroligt befogad fråga. Det har varit en sådan dag idag. Vaknade imorse och tänkte
-Faaan Frida, idag skulle du ju vara glad ju ! Sedan ligger jag där och vrider mig och stirrar i väggen. Gör några halvhjärtade försök att somna om. Kanske vakna på en bättre sida.
Men timmarna går. Det är skönt. Idag har jag varit skolan också, föreläsning om...ja vad var det om egentligen?
Hursomhelst så är det kväll nu, mörkt ute och jag sitter hos Linnea och väntar på Greys. Och att de skall börja pussas på Bonde söker fru. Bönderna är old school, de följer den gamla regelboken. Inte ens Alex följer den gamla regelboken längre! Men deras tafatta, stammande, osäkra uppenbarelser gör mig varm om hjärtat..
Jahapp jag har gjort det igen, jag har fått dagen att gå...nu ska jag bara somna också...
Later !
Linnea & Jag
Söndakväll
E kom in och höll på att slå hela min kväll över ända genom några ytterst illa valda komentarer. Jag och Linnea hade suttit i allsköns ro och druckit cider och lyssnat på musik innan vi skulle dra till M, då alltså E klampar in. Fick en gråtklump i halsen men som tur va det inte värre ställt än att den gick att skölja ner med lite mera cider.
M hade en vacker lägenhet. Vi drack och snackade skit. Sedan bröt allmän panik ut när vi skulle dra in till stan. På tjejers sätt skall alla in på toa på en gång för att sminka/kissa/fixa håret/vara sällskap och det blev en jäkla trängsel på M's lilla toa. Vi kom iväg iallafall för snart satt jag på tunnelbanan inklämd mellan Linnea, S och en ny bekantskap. Först kände jag mig dum där jag stod och försökte hänga lite ballt mot bardisken i linnet som jag fått låna av M. Men jag förstår Magnus (Uggla alltså) det är jäkligt svårt att dansa nykter. Snudd på omöjligt. När den skavanken var botad, dansade jag non stop. Drog tillochmed någon stackare ur toalettkön (där vi stått LÄNGE och köat) för att "min" låt råkade komma upp. Var du där efter tolv i lördagskväll så såg du nog mig garanterat. Efter en drink och en halv öl står man där och alla hämningar om suspekta dansmoves är ett minne blott. Med skorna i handen och sjungandes för full hals gör jag min bästa imitation av mig själv.
R ploppade upp som gubben i lådan när jag skulle gå ut från stället. Plötsligt är Linnea borta och jag är fångad i en fälla med frågor om sådant jag inte vill prata om på min "roliga utekväll". Fick iallfall lugn och ro på tunnelbanan och så var det bara jag och Thåström igen. Busstajming i Mörby och det obligatoriska telefonsamtalet gick inte att undvika fast jag nästan satt på mina händer.Dam it girl, you got to be strong!
Idag har jag sett tre älgar
And now you're gone, there's like an echo in my head
Hade en liten dans för mig till Elvi's Burnin Love när jag stod och väntade på bussen. När jag vänder mig om ser jag en gubbe några meter bort som stampar takten. Kanske har jag lite högt ?
Åker in till stan och har responsmöte med min grupp från skolan. Vi sitter på övervåningen i Kungshallen där de har Sushi. Jag vet inte vad det är som far i mig men helt plötsligt får den stackars servitrisen ta emot hela den frustration jag byggt upp under veckan, för att hon gjorde fel med min beställning. Mina kurskamrater ser lite chockade ut. Jag är för uppretad för att bry mig och den stackars servitrisen går muttrande iväg med sin 18-års-resturang-erfarenhet ordentligt bucklad i kanten.
Lite senare sitter vi på ett fik och konversationen kommer in på aktiv dödshjälp och självmord. Jag blir helt absorberad av folks tankar och åsikter och märker inte förens efter en lång stund att J gråter så att axlarna skakar. Då kommer jag på det, hon har någon gång berättat att hennes kompis tog livet av sig. För exakt ett år sedan visar det sig när hon kan prata igen. Jag får en klump i magen.
När jag kommer hem och sätter mig vid datorn blir det fel direkt. Jag når inte fram till dig. Använder jag fel ord, så det jag menar låter som någonting helt annat i dina öron? Eller har vi blivit andra människor?
I want to break free
Det har skjutit på en skola i Findland. Det är en tradgedi men jag är inte förvånad...
Åkte till Linnea efter skolan. Vi inhandlade middag och ett vinställ till My. Bönderna i Bonde söker fru är för härliga, så tafatta. På Greys går det utför. Men det passar mig bra, det är roligast när de är fulla och olyckliga..
Ipoden fick mig på bra humör på vägen hem, så när två lagom alkoholpåverkade gubbar satte sig på bänken brevid mig i Mörby, så kunde jag faktist bjuda på en konversation. De skulle hem till sin "gamla flamma" Lena. Den ena förklarade för mig att han och Lena hade hållt ihop så länge för att de var så lika. Den logiken följde jag utan problem. -Men du tjejen, när man åker in några år, då blir gumman helt torrlagd, viskade han förtroligt till mig, medans spritångorna höll på att fräta upp vänstra halvan av mitt ansikte. Han insåg nog att jag inte var med på noterna och försökte släta över med : - Men hon är go Lena, bara det finns en stand in,höhö.. Hans trogne kumpan (han blev faktsit presenterad så) nickade övertygande mot mig. Så dök det upp två vakter och började visitera dem, gubbarna halade fram en systempåse med vitt vin och en full med skruvmejslar. - Gör inge dumt med de här, sa den ena och höll upp påsen med skruvmejslarna. Ha (!), de där "trogna kumpanerna" skulle inte kunna träffa en elefant om de så stod med näsan i dess mage, vinglig på foten hade fått mänsklig gestaltning. Rapport från Danderyd onsdag 22:55.
Nu ska jag sova,imorn har jag lunchdejt med min responsgrupp i Kungshallen. Hej så länge!
Tisdagen den 6:e november
Jag är så glad att jag har en Ipod igen. Idag sjöng mannen med jättemunnen (Steven Tyler) :
I know what nobody knows
Where it comes and where it goes
I know it's everybody's sin
You got to lose to know how to win
Om inte annat så är det livet
Idag tänker jag inte skriva ett endaste litet ord om dig. Så !
Dagen har förlöpt lugnt, mestadels i mitt hem. Har varit ledig OCH fått någonting gjort. Annars brukar sådana dagar mest glida iväg för mig och vips så är det kväll igen. Dock inte denna. Det började med att jag gick upp när jag vaknade. Det var nog det som förändrade hela dagen från alla dessa andra lediga dagar när allt utanför täcket kännts så kallt och ovälkomnande. Nu gick jag iallafall upp och sedan rann det på av sigsjälv. Skrev en text till skolan, var ute med hunden, åkte till Sollentuna, åt lunch med pappa, var ute med hunden igen, städade etc.
Satt i köket och tittade på en gubbe i Ekonomidelen som tydligen var sjukt rik. Han hade pensionerat sig vid 37 års ålder och börjat köra runt i världen på sin motorcykel med frugan på pakethållaren (bönpallen kanske det kallas i motorcykelkretsar). Av alla människor som vadar omkring i pengar här i världen så tycker jag det där var en av de fantasifullare sätten att spendera på. Köpa stora hus och blanka bilar är så förutsägbart. Fast vad gör man om det en dag skulle börja klirra på kontot. Jag skulle nog ta fram min lista med drömresmål. Men sen då? Kanske blir jag en bättre människa med lagom många nollor på mitt bankkonto..(just nu endast nollor)..men dam it vad jag vill rulla mig i äckligt mycket pengar ibland....
Ibland dyker det upp människor i mitt liv som jag bara vill förstå. Måste föstå. För att jag tycker om dem. Det är alltid den sortens människa som är helt omöjlig att följa i hans eller hennes tankegångar. Förr var min lösning att jag helt enkelt gav upp den personen. Raderade ur telefonboken och låtsades att han eller hon aldrig hade existerat. Sedan sörjde jag min vän. Nu efter många år av mognande & vishet har jag kommit fram till nya taktiker. Det låter som något man kan läsa i bibeln men det är dagens sanning. Istället för att fördömma skall jag försöka förstå. Så nu sitter jag här och försöker förstå C och L. För jag vill ha dem kvar i mitt liv. De tillför något. Och det enda jag kan säga till dem jag "slutat känna" genom åren. Jag saknar er !
Tänk om det gick att bestämma att idag skall jag inte tänka på dig en enda gång. Så !
Theres no more rabbits in my hat to make things right
Det sitter en huvudvärk innanför mitt pannben.
Whats the name of the game ?
Tentan ligger bakom mig. Nu kan jag inte göra något mer för den, makten ligger inte längre i mina händer. Det känns bra. Axlarna var några hekto lättare när jag och mina kära kollegor vandrade mot Flemingsbergs station. Solen sken !
Ikväll var jag och min moder på bio. This is England. Kan varmt rekomenderas. Jag både blundade, skrattade, lärde mig något, fick en gråtklump i halsen och sist men inte minst fick in ett litet romantiskt (med touch av avundsjuka) "Aaaawwww". Låter inte detta som en komplett film så säg?
Tankarna hopas. Det är som en liten väckarklocka inom mig. Den gör sig påmind så här frammåt kvällen. Om helgen faller på plats så som det ritats upp i pappret (vilket det aldrig gör) så kan jag hålla ställningarna tills lördag kväll. Men tills dess har jag nog funderat ut en plan för resten av helgen. Håll huvudet okuperat det är A och O...
Bye
