.

Välkommen till berg&dalbanan som är Frida Tidelius. Är så full av endorfin. Inte en chans till sömn. Låtarna i min spellista går om och om igen. Mitt i natten,mår så bra, bäst att vara vaken,att inte missa detta. En gång skrev jag en text om hur vackert allting var en dag i Farsta Industriområde. Nu gott folk följer ett stycke om tjusningen med livet just denna natt.

Till skillnad från de andra nätterna som varit minst lika mörka, så är denna mera sammet, mindre stängd gaderob. Ända sedan jag satte mig på det där planet för många månader sedan, har jag flåsat migsjälv i nacken. Det tog ett år att springa ikapp. Nu är vi uppe gemsides. Hon jag varit och hon jag skulle vilja vara. Frida och Filippa som jag kallade dem förr i tiden. De har lagt ner sina vapen, dragit tillbaka sina pansarvagnar,kravlatt upp ur skyttegravarna, borstat bort dammet från byxorna och tagit varandra i hand.
Det kom snö och la sig som vita fjädrar på Devilles rumpa idag när jag var ute och red. Världen blev vit och tyst. När jag några timmar senare sedan satte mig i bilen så var den spårlöst försvunnen. Som om jag hade fått njuta av vackra vinter-Sverige-light. Precis där man vill ha det,när man vill ha det och sen fenomeenet  borta. Killparallell?

När Tyson, Malin och jag ligger i en enda stor varm hög i soffan så känns lyckan fullkomlig. Skjut mig nu, jag kommer le!