.

Jag och mamma skulle gå på bio.Dubbelcheckade biljetterna två gånger. Sedan står vi där och väntar på att bli insläppta i salongen.Då går du förbi.En millisekund sedan kan jag fokusera igen.Då blir upptäckten att vi är på Saga när filmen skall gå på Sergel.SATAN.Luften går ur mig och all lust bara försvinner. Slänger biljetten i papperskorgen och går och fikar istället. Men när jag senare sitter på tunnelbanan påväg hem så kan jag inte låta bli att undra varför Gud(?) gjorde sig all den mödan med att korsa våra vägar?

Svetten klibbar och jag ar lite kissnodig.Det ar det enda som kan tankas stora tillvaron,men inte mer an att tanken flyger genom huvudet for att sedan vara borta. I Patong ar allting enkelt.Maya sover och jag skriver ord pa toalettpapper.Vill stanna har.Jenny och jag kan kopa Sky resort,vi kan bo har ett tag. En kvall gick vi ut i natten.Jag var full och glad.Dansade och sjong sma stumpar av de svenska latar som kommer till en nar ingenting ser ut som hemma. I never hit you heart,My heart never hit yours. Men jag var vard mer for det.De dansar runt sina stanger i bar efter bar,gata efter gata.Vantar pa man med vasterlandskt pass. Sjoman med ankare pa armen. Svarte Rudolf och Fritiof Andersson. Ett utdoende folkslag.Nu vantar flickan i Havanna pa tyska It-konsulter eller svenska smabarnspappor. Pa flykt fran verkligheten sokandes efter naralivetupplevelser. Vi shottar.En man i sina basta dagar som mater ca 140 cm over marken raggar pa mig. Vi skulle just bli ett snyggt par,Langben och MiniMe. Fortsatter mot bar med vacker flicka som sjunger just de latarna jag vill hora i just da.Euroferi.Nar vi gar vidare ar ljudet sa oronbedovande och sjalv ar jag sa paverkad av alkohol och den thailandska luften sa en dvarg kanske inte alls hade varit en san dalig ide trots allt.Sitter pa min pall och hamnar i nagon sorts trance. Stirrar oupphorligt i flera minuter pa en Pete Doherty-kopia som dansar och avgudar bandet framme vid scenen.Nagon drink senare tycker jag ocksa att musiken ar den basta jag nagonsin hort och alar som en orm.Jenny och jag far erbjudande om aventyr med sangaren i bandet,minns inte vad jag svarade pa det men jag ar helt saker pa att det bara var henne jag hade med mig hem.Istallet dok det upp tva clowner fran Georgia.Kan inte komma ihag vad de hette eller vad de sa men de tog mina cigaretter. Ute pa gatan igen var jag overforfriskad,dov och bar pa den stora trottheten.Sedan ar det lite som snapshots.Svart.Kliver in i en tuk-tuk.Svart.Kliver ur igen.Svart.Sangen omfamnar mig.Svart... Och vilken morgon sen.Vaknar av att huvudet har skjutits i tusen bitar och det ar 100 grader varmt i rummet.Jenny sover brevid.Famlar mig ut.Dar ligger M och R och sover pa golvet. Sa vackra tillsammans.Och trots att ogonen gar i kors stannar jag och tittar pa dem. Hela historien ar en historia i sig.For lang for den har gangen,kanske en annan dag. Sitter ute pa trappan och vantar pa att fa dricka vatten eller spy.Ingenting hander.. Vagen och bilarna ringlar forbi.Har har kanske hundratusentals manniskor passerat.De brakar i baksatet,kysser varandra,spelar spel,raknar far,tanker pa vad de skall ata till lunch ,hur de skall slippa ga till jobbet,avlider av krockskador nar tva mopeder moter varandra eller vajjer i sista stund med skenande hjartan. Vagen minns och traden minns,tills det som hande varken syns eller hors for bruset av alla de andetag som borjar och slutar just har och nu dranker dem en efter en.

Laget i Thailand ar varmt och soligt. Sa vi kisar nar vi kommer ut pa morgonen, men det var ljusterapi jag ville ha och det har jag sannerligen fatt. Vi har solat och badat,brant oss bade en och tva ganger men ger inte upp for det. Igar var vi pa elefantshow,somliga tyckte det var laskigare an andra. Hojdpunkten var anda att vi fick halla i en tigerunge och jag blev gald av att mata elefanterna med bananer och bambu.Deras snablar ar som en damsugarslang. Nu vantar jag bara pa att fa sitta pa en de dar bjassarnas rygg. Jenny och jag har provat pa utelivet i Patong ocksa. Men det blir ett eget inlagg nagon gang da inspirationen faller pa.Nu ar det bara lagesrapport. Imorn skall jag dyka. Varat hotell ar hemskt, i Patong vill vi stanna foralltid.Nastan.

Jag målar tånaglarna röda.Vid den här tiden imorgon kommer nämligen mina fötter vara framme i Thailand och iklädda ett par flipflops.Skall fötterna vara till allmän beskådan så behövs det lite förfining.
Jag har packat om väskan 2 gånger,checkat om och om igen att passet och pengarna är med, snart är vi påväg. Mot ljusterapin. Den som kommer tina upp mig inifrån.

Har dock lite svårt att helt avskärma mig från min arbetsplats och hur det kommer gå där de närmaste två veckorna. Oroar mig lite.Försöker intala mig att jag åker bort och ändå inte kan göra någonting och att det finns andra människor som kan och vet.Men vad vet jag, den där lilla filuren väcker tydligen någon sorts moderlig instinkt i mig.Jag är bara en människa.

Det finns inga garantier. Det bevisas om och om igen, fortfarande finns det människor som tror.Jag skulle gärna vilja tro men kan inte. Och alltid har det funnits undantag som bekräftat regeln.Jag känner mig alldeles tom,på något plan sörjer jag också. I första hand för att du är min vän men också för, att jag inte kan hålla en relation verkar vara ett faktum, men när de runt omkring mig börjar falla isär blir jag ledsen.Det känns viktigt att vissa saker alltid är som de har varit, för min världsbild och som ett bevis för mig att det visst finns sådana som kan.Det finns föralltid.Även om inte jag kan så finns det någon annan som kan och det känns tryggt. Men nu....

Im off to Thailand

Bra energier här,andrum och tystnad som ger utrymme till att höra mina egna tankar.Om jag snubblat efter vägen så har jag rest mig snabbt igen.Allt sedan adressbytet har jag mått alldeles förträfligt. Det är bättre luft mellan de nya väggarna. En ny era kan ta sin början. Jobbet som plötsligt börjat kännas väldigt tungt har lättat. Eller kanske är det jag som funnit nya verktyg att hantera det.Ett tag fastnade jag i ett grubblande över vad som egentligen är meningen och för vem jag gör det här.Men en kur av Fridas själv-hjälps-medicin har aldrig slagit fel och i kombination med redan tidigare nämda flytt så är jag tillbaka starkare än någonsin.
Och nu stundar Thailand.Någonstans i bakhuvudet ligger vetskapen om att jag åker dit för att jobba,undanträngd.Men för det mesta dagdrömmer jag om vita stränder,vajjande palmer,elefanter,dykning,shopping och halvnakna killar (riktiga killar). I min dröm är jag halvt plakat påväg hem i mörkret med en "bucket" i ena handen och Jenny över axeln. Lycklig&Fri
........men just det, jobba var det....lätt att glömma....

Stallet,måndag. Bio,tisdag.Naglar,onsdag.Lina,torsdag.Thailand,fredag

"Den som inte vet vart den är påväg kommer hamna någon annanstans"