.

       
Klockan sex imorse satte jag foten innanför dörren. Det har varit en härlig vecka men nu var det skönt att komma hem till normaliteten igen. Sverige visar sig från sin bästa sida och det duggar när jag och Nova går en sväng ner mot sjön.
Cypern med skinande sol och turkostblått vatten känns avlägset. Veckan har varit allt jag kunnat önska mig, trots mycket jobb har jag inte tappat suget som så ofta hemma i vardagen. Miljöombytet satt som handen i hansken på alla plan.

Nu har jag en liten klump i magen för min systeryster är ute och går på minfält. Det har hon varit hela sommaren så det är väl ingen anledning att höja på ögonbrynen nu, men hon slutar ju aldrig hälla i den där bägaren och den har svämmat över flera gånger om. Kruxet är väl att jag på något sätt känner att det är jag som håller i skursvabben och har upptorkningsmomentet på mitt ansvar. Självklart är det inte så. Men det tynger mig och jag vill gärna lämna över hink och trasa till någon äldre och förståndigare.

På lördag blir det utgång med mina arbetskollegor. Det ser jag så mycket fram emot. Jag har redan börjat fundera på vad jag skall ha på mig och vart jag vill gå. Jag tycker om de där tjejerna så mycket. Vi är värda en sjuhelvetes lyckad kväll. Håll tummarna !