Swayback

Jag målar naglarna mörklila.
Idag trodde jag min sista stund var kommen när jag och Deville hamnade mitt i familjen Älg. För några sekunder tittade jag och älgen varandra i ögonen. Kändes som vi var tre mötande element.Det vilda, det tama och så människan.Sedan galoperade älgen mot sina bröder och systrar och jag seglade genom luften. Med ett cowboytag som jag inte använt sedan Masons tid lyckades jag se till att landa i sadeln igen. Adrenalinet forsade som Umeåälven om våren.
Lina har kommit hem. Inte för att stanna.Så har det varit länge. Men för en stund och jag får njuta av hennes sällskap på onsdag.Jag önskar mig sol och en trevlig dag i stan med henne och Linnea. Sedan har vi inbjudit henne till min och Linneas onsdagstradition, då vi äter middag och tittar på Bonde söker fru och Greys anatomy. Det där med Bonde får väl jag ta på mig då,jag älskar dem!
Veronica Maggio kan man tycka är en som sjunger för pengar.Men det gör inte musiken mindre bra.Det svänger, jag dansar runt och snurrar in mig i mina gardiner.
Nu är ena handens naglar färdigmålade.
Jag har drömmar. De växer och förändras,vissa försvinner för att lämna plats åt andra. Den senaste tiden har drömmarna handlat om resor.Platser att besöka och återse. Människor jag längtar efter och sådana jag ännu inte mött. Det kommer inte bli som med Noa, på ett sätt striktare då flygtider och hotellrum påverkar vart resan går.På ett annat sätt så oändligt mycket friare. Jag är en liten människa på jorden,det känns stort med så mycket makt. Kanske vågar jag inte?
Veronica sjunger : 

Jag har försökt läsa böcker om visdom
Ingenting fanns, ingenting fanns
Den som söker ska få sin belöning
Ingen vet när, ingen vet när

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0