.

I torsdags när jag kom från teckenkursen tänkte jag skriva ett inlägg men jag var så trött så jag somnade ifrån det hela.Jag får kompensera det nu. Kursen är otroligt intressant. Min ambition har inte varit på den här nivån sedan psykologi A. Men en klass med människor twice my age har både sina för och nackdelar. Jag hinner fundera igenom ditt och datt, träna på läxan och äta upp mitt fika medan de tragglar igenom sina namn med fingrarna spretande. En myrväg av frustration vandrar längs mina ben och ut i resten av kroppen. Tanterna har humor och vi är där på samma premisser, men de är ofokuserade och flamsiga. Insikten är ändå den att det är migsjälv jag ser.Det är bara att vänta..

Förra vintern befann jag i dvala. Från september till februari var min ögonlock så tunga. Jag vaknade aldrig helt på sex månader.Och nu börjar mörkret tala om för mig att det snart är dags att dra täcket över huvudet igen. Helgen har då varit som ljusterapi, landet, ön i havet, var klädd i orange och rött. God mat och långa promenader. Ingen ångest bara leenden. Jag känner mig redo för en ny arbetsvecka.

I min Ipod sjunger Beyonce som annars inte brukar få sjunga alls : If I were a boy.......

                                                       ......om och om igen