.

Beviset på att någon läser de här orden mer än jag fick jag häromdagen när "Lina-tusen mil härifrån" kritiserade min uppdatering.Trots att jag just i den sekunden förolämpades då jag just skrivit ett inlägg,så vid närmare eftertanke gladde det mig att någon faktist engagerar sig i mina funderingar och formuleringar.

Teckenkursen gick i ett enda töcken.Sömn är aldrig överskattat. Min kropp och mitt medvetande har alltid så länge jag kan minnas behövt en stor portion sömn. Och idag ringde mat-och-sov-klockan just när mina händer som bäst formade meningen "ett dygn är 24 timmar". Kanske var det menat som en påminnelse.

Kroppen och hjärnan är rent biologiskt två helt skilda institutioner.Min hand gick iväg och handlade utan att först konferera med resten av det som är jag.Häpen sitter jag där och stirrar på den där den hänger kvar i luften. Frusen i tiden.På en osynlig fisketråd. Har den stannat. På sin bana. Innan den i en perfekt båge landar där jag siktat.
Först då kopplar hjärnan, för den är ett väldigt långsamt organ. Det är nog fler än jag som känner till den där känslan när man inte hunnit med i vad kroppen tar sig för och vaknar upp i en situation som inte behöver någon djupare analys för att man skall förstå att detta var inte bra!

Hulyas naglar har släppt.Nu är jag hypokondriker och checkar mina en gång i kvarten.