Mitt naiva jag
Men i samma stund som jag klev ut genom dörren blåste en isande vind genom märg och ben. Det kändes som jag stod naken där på min förstukvist. Satan vad kallt !
Men nu är det faktist den 17:onde april och någon måste en gång för alla visa vart skåpet skall stå. Det är faktist VÅR! Så jag satte näsan i vädret och småsprang huttrande mot bussen...
Lite senare på dagen står jag och Veronica i kafeterian på skolan. Jag med en giggantisk muffin och en coca cola i handen och hon med kaffe och cigg. - Du äter en muffins om dagen konstaterar hon lugnt. Jag kan inte få fram någonting för jag har munnen full. Men i mitt huvud råder förbril aktivitet.
Dagen innan hade jag villrådigt stått i mitt rum och funderat på vad jag skall ha på mig på konserten på lördag. Jag vill ju göra ett gott intryck på den lilla franska elektroflickan. Till sist bestämde jag mig för blå stuprörsjeans från Crocker och en snygg födelsedagst-shirt med drömfångare på. Tyckte det skulle vara på sin plats med en liten mannekänguppvisning av min tänkta outfit för min syster innan jag bestämde mig. Men där tog det stopp.
Jeansen stannade någonstans ovanför knäna innan låren (ganska svårdefinerat område) och rörde sig inte en millimeter. Några minuter senare var jag helt genomsvettig och väldigt nära ett sammanbrott. Men jeansen var på plats. De var som ett extra lager hud. Tight hade fått en helt ny innerbörd. Jag fick tårar i ögonen. Mina favoritjeans vad hade hänt med er? Gick förbi mamma och gav henne några anklagande blickar. Det har hänt förr att hon har tvättat kläder för varmt. Sedan stängde jag in mig på mitt rum och satt på en stol framför spegeln resten av kvällen och muttrade sorgsna haranger för migsjälv.
Så där i kafeterian slog det mig. Det låg något i det Veronica sa. En muffins om dagen, ja kanske..men då är det ju inte byxorna som blivit mindre utan jag som blivit större!?....
Äntligen uppdatering
Ahh jag är en hemsk hemsk människa. Det var ju år och dar sedan jag uppdaterade här. Skäms! Men nu är jag här och skall med nyvunnen entusiasm och ambition ta tag i bloggandet. Förändringens vindar blåser i mitt hår..
Anledningen till att uppdatering har uteblivit är min tillvaro som gått från att ha varit trivsamt sysselsatt till hysteriskt stressig. Jag befinner mig på upploppet när det gäller skolan. Häcklöpning med svag lutning uppåt. Det är iallafall raksträcka, om än en ganska lång sådan. Den 4 juni är det klart. Mellan mig och den fjärde juni ligger en hemtenta, en uppsats, två skrivuppgifter och en rest. Just nu håller jag och mina kurskamrater på och skriver ihop det sista på hemtentan. Ska faktist åka iväg till biblioteket alldeles strax.
Jobbet tar också mer av min tid i anspråk. Snart går jag in på mitt heltidsschema. Den första maj för att vara exakt. Jag är lite orolig för hur det kommer gå med skolan, men skam den som ger sig. Det får gå, det är bara cirka en månad jag jobbar heltid och samtidigt går i skolan. Jag får väl skriva på nätterna helt enkelt=)
Skolan och jobbet är basen. Det som får mig att gnugga mig i ögonen på morgonen och orka upp ur sängen är helt andra saker. Deville, barnen, människor omkring mig och familjen till exempel. Jag har införskaffat mig en digitalkamera (min första alldeles egna). Så fort jag har köpt ett minneskort skall jag börja dokumentera allt omkring mig. Det är så bildlöst i den här bloggen. Ändring.Förändring.
Vi har begravt min morfar nu. Det var väldigt sorligt men fint. Jag la en vaggvisa på kistan, som han brukade sjunga för mig när jag var liten. Jag tänker på honom.
Nu ska jag spring till bussen. På lördag ska jag gå på konsert. Fransk elektroflicka!
