.

Rökmaskinen har stått på hela natten.Inte bara är mina kläder helt inpyrda, det är också väldigt svårt att se klart i dimman. Jag gnuggar mig i ögonen men kan ändå bara se fram till skolavslutningen. Vad som händer sedan är fortfarande dolt bland molnen.

Det är inte bara framtiden som är lite otydlig i kanterna. När jag ser mig omkring är hela världen rätt skev faktist. Gårdagens goda humör flyter kvar under huden. Stänger ögonen och rinner med musiken. Har en trollkarlshatt i nacken men inga formler och inga kaniner.

Lilla I manar ut mig i rampljuset igen men jag tvekar. Ju mer jag har grubblat dessto mer övertygad blir jag om att jag varit ute och cyklat länge nu. En gång fanns det en vacker enhörning som skadade sitt horn och allt sedan dess har jag sökt efter olika sätt att läka det på. Istället för att lita på att det kommer bli helt med tiden. Nu när jag tror att jag är något på spåren borde det ju vara enkelt men det är som att passa tonåringar med utegångsförbud en fredagkväll. 

Och att hålla ett öga på migsjälv så jag inte bjuder in de där ungdomarna på tequila är ett heltidsjobb.