.

Trubaduerer får konversationen att avstanna. Sällskapet håller för en minut eller två andan när Cornelis stämma harklar sig i högtalarnen. Hans visdom får åhörarna att skruva på sig. Den lokale konstnären har jag mött förr, då med andra förutsättningar. Nu sitter jag här med stora ögon och fallen haka. Försöker fånga all den kreativitet som krossats och skingras för vinden. Emellertid är det inte att betraktas som självklart, vem förstörde vem?
Nu stiger sol och nu faller dagg, för fattigt folk och för rika. Men lyckan har en förgiftad tagg, som man bör noga undvika. Hon stannar gärna i några dar men när du vill hålla henne kvar, blir hennes ögon iskalla och du blir bitter som galla.

Min hjärna är som epelepsi. Tankarna flyter fram i jämna mönster, tills ett missat samtal lyser upp telefonens display.     Sedan stammar sinnet sena sekunder.
Alla dessa jäkla drömmar om kärlek och musik. Och vad får man, vad får man?
Vi är inte bättre själsligt matade. För jag är så bam bam bam. Det spelar ingen roll om det är vitt vin eller whiskey.

Det finns också sådant som kan få kroppen att skaka. Men endast den. Känslan ligger orörd kvar på botten. Den kan gott ligga kvar där, hitills har den mest varit som ett efterhängset småglin. Ivägen. Huden har lagt elektriska nerver utanpå min varelse. 1000 volt från hårfäste till tåspets. Vad är meningen? Ingen. Njut!


Det är liv och död nu. Livet ligger bakom oss. Det är döden vi satsar på. Kom igen, kom igen, kom igen.