.

Mitt motstridiga innanmäte börjar känna av Stockholmsresans närmande. Orosdjuret vaknar och undrar vad som kan förväntas av den kungliga huvudstaden. Måste säga att det inte bara är han som undrar. Jag har tröttnat på melankolin. Det har varit många turer fram och tillbaka. Allting fram tills nu har varit en snabbfix, när sedan världen svänger runt finns det bara vatten i silen.

Igår gick jag på mammas gata, vissa dagar så kan jag sakna, tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dem tillbaka
Ibland vill jag återvända, men det finns ett litet dilemma, det känns som skorna börjar klämma, och jag har fått växtvärk jag måste lämna.

Men hästen finns. Vad gjorde jag annars? Tio sekunder i ett svävmoment.

Och så det här jävla håret. VÄX UT !