We were born this way
"Välkommen till Umeå Frida!
Torsdagen den BlaBla oktober ska du få komma och lämna ett cellprov hos oss"
Woho det första som händer när jag sätter foten på en ny adress är att ett sådant här brev dimper ner på min hallmatta.Kul att du och ditt underliv har flyttat hit till oss.Typ.Både i Solna,Danderyd och Umeå,samma sak.Jag är inte otacksam,snarare tvärtom jag tycker det är fantastiskt att vi har sådan här (gratis) sjukvård i Sverige,men kanske att de kunde skicka ut ett "Välkommen till Umeå vi är så glada att du har valt oss som studentort och hoppas att du ska trivas" innan de sätter klorna i övriga kroppsdelar så att säga..men men
Det var solnedgång när planet taxerade ut på startbanan och gjorde sig redo att lyfta mot Stockholm.Magen var i uppror.Små röster i min skalle skrek för full hals att det var alldeles för tidigt för hemfärd.Stop Frida du har ingen distans och kommer bara hoppa i pjäxorna i ditt gamla uppvärmda spår.
Det var både frontalkrock på motorvägen från Arlanda och senare också mellan mig och mina förfäder.Plötsligt var det som jag aldrig flyttat hemifrån.När jag la huvudet på kudden var klockan mycket och jag hade gråten i halsen.
Men sen stod du utanför badrumsdörren när jag kom ut från dushen och en fjäril fladdrade till.Den stackaren måste legat djupt inne i sin kokong för jag spratt till av förvåning över känslan av denna lilla fjärilspyssling i mitt inre.Jag har aldrig varit en människa med nämnvärt stor självbevarelsedrift.Inte denna gång heller,jag lyfter bara armarna ovanför huvudet och dyker rätt i i de där stora bruna ögonen.Allt är för stunden och just nu är känslan fantastisk och nästan perfekt.Det är endast den här helgen som existerar och på måndag är ljusår bort.
Men som alla vet så är ljusets hastighet 299 792 458 m/s och jag hinner inte tänka klart tanken förrän jag sitter på ett plan till Umeå igen.
Torsdagen den BlaBla oktober ska du få komma och lämna ett cellprov hos oss"
Woho det första som händer när jag sätter foten på en ny adress är att ett sådant här brev dimper ner på min hallmatta.Kul att du och ditt underliv har flyttat hit till oss.Typ.Både i Solna,Danderyd och Umeå,samma sak.Jag är inte otacksam,snarare tvärtom jag tycker det är fantastiskt att vi har sådan här (gratis) sjukvård i Sverige,men kanske att de kunde skicka ut ett "Välkommen till Umeå vi är så glada att du har valt oss som studentort och hoppas att du ska trivas" innan de sätter klorna i övriga kroppsdelar så att säga..men men
Det var solnedgång när planet taxerade ut på startbanan och gjorde sig redo att lyfta mot Stockholm.Magen var i uppror.Små röster i min skalle skrek för full hals att det var alldeles för tidigt för hemfärd.Stop Frida du har ingen distans och kommer bara hoppa i pjäxorna i ditt gamla uppvärmda spår.
Det var både frontalkrock på motorvägen från Arlanda och senare också mellan mig och mina förfäder.Plötsligt var det som jag aldrig flyttat hemifrån.När jag la huvudet på kudden var klockan mycket och jag hade gråten i halsen.
Men sen stod du utanför badrumsdörren när jag kom ut från dushen och en fjäril fladdrade till.Den stackaren måste legat djupt inne i sin kokong för jag spratt till av förvåning över känslan av denna lilla fjärilspyssling i mitt inre.Jag har aldrig varit en människa med nämnvärt stor självbevarelsedrift.Inte denna gång heller,jag lyfter bara armarna ovanför huvudet och dyker rätt i i de där stora bruna ögonen.Allt är för stunden och just nu är känslan fantastisk och nästan perfekt.Det är endast den här helgen som existerar och på måndag är ljusår bort.
Men som alla vet så är ljusets hastighet 299 792 458 m/s och jag hinner inte tänka klart tanken förrän jag sitter på ett plan till Umeå igen.
Kommentarer
Trackback
