After a hurricane comes a rainbow
Vaknade med ett ryck av telefonsignalen imorse.Min vän satt fast,inga bussar körde och hon måste gå genom hela staden för att kunna ta sig till ett fungerande färdmedel.Klädde på mig och slängde i mig en prickikorvmacka.Varför jag inte funderade på hur det såg ut utanför fönstret vet jag inte.Men när vinden tog tag i både mig och porten, så förstod jag varför busschauförrerna hade krupit tillbaka ner bland täcken och kuddar.Med snö upp på vaderna pulsade jag fram med vinden i ansiktet.Detta är det närmaste jag någonsin kommer Barnen på frostmofjället.En förbannelse att vara vaken före plogbilen. På min arbetsplats rådde det undantagstillstånd,både vuxna och barn satt fast i olika snödrivor runt om i vår stad.Jag har en extraväxel för kaossituationer.
Den nya veckan som kom la tillbaka alla mina profesionella pusselbitar på sina rätta platser.Nufunna svårigheter har grävts fram men bara lagom stora för att få mig att finna utmaningen intressant.Det som började med mitt ramaskri blev sedan till en underhållande liten utflykt men precis som det är skönt att åka bort är det också skönt att komma hem.Det är i det offentliga rummet inte okej att säga det som alla tänker.Du förväntas skämmas bara du så mycket som tänker tanken.Men för stunden tar min kompetens slut här,jag behöver syssla med något som jag ser utveckling i.När jag blivit lika vis som K så kommer jag tillbaka.
Hoppet har en gång höjts för det fyrbenta djuret och i helgen skall jag möta en kille som kanske kan vara för mig.På sistone har hjärtat tickat igång så fort jag gått ner i källaren efter ridstövlarna.Jag måste control my emotions.Som med tvåbeningar,vill jag slippa bli besviken.Den första april är det ett år sedan D lämnade den här världen.Jag har aldrig saknat och längtat efter någon som jag saknar och längtar efter honom.
Sedan jag såg Katy Perry sjunga Fireworks på Victoria Secret Fashion Show så har tonerna klingat i mitt bakhuvud.Bland modeller smala som rådjur stod hon iklädd en klänning som bäst kan liknas vid karamellpapper och såg ut som en människa som äter både frukost,lunch och middag.Befriande.
You just gotta ignite, the light, and let it shine
Den nya veckan som kom la tillbaka alla mina profesionella pusselbitar på sina rätta platser.Nufunna svårigheter har grävts fram men bara lagom stora för att få mig att finna utmaningen intressant.Det som började med mitt ramaskri blev sedan till en underhållande liten utflykt men precis som det är skönt att åka bort är det också skönt att komma hem.Det är i det offentliga rummet inte okej att säga det som alla tänker.Du förväntas skämmas bara du så mycket som tänker tanken.Men för stunden tar min kompetens slut här,jag behöver syssla med något som jag ser utveckling i.När jag blivit lika vis som K så kommer jag tillbaka.
Hoppet har en gång höjts för det fyrbenta djuret och i helgen skall jag möta en kille som kanske kan vara för mig.På sistone har hjärtat tickat igång så fort jag gått ner i källaren efter ridstövlarna.Jag måste control my emotions.Som med tvåbeningar,vill jag slippa bli besviken.Den första april är det ett år sedan D lämnade den här världen.Jag har aldrig saknat och längtat efter någon som jag saknar och längtar efter honom.
Sedan jag såg Katy Perry sjunga Fireworks på Victoria Secret Fashion Show så har tonerna klingat i mitt bakhuvud.Bland modeller smala som rådjur stod hon iklädd en klänning som bäst kan liknas vid karamellpapper och såg ut som en människa som äter både frukost,lunch och middag.Befriande.
You just gotta ignite, the light, and let it shine
Kommentarer
Trackback
