Jag vill att du ska hålla om mig när jag tittar på Spårlöst
Jag sitter på jobbet med tunga ögonlock.Att jobba på en lördag kan bära emot men idag känner jag mig peppad,det är nog ljuset. På min ordinarie arbetsplats har det också skett en del större jordskred vilket har rensat luften,när dammet har lagt sig kan samtliga säkert andas lättare.
Igår skulle jag möta min vän L för en stillsam fika.Många timmar senare kommer jag på migsjälv med att svaja när jag går ner för rulltrappan vid Fridhemsplan.Det fanns alldeles för lite alkohol innanför västen för att sådant beteende skulle vara befogat,men jag skyller på fredagsutmattning och ovana vid starkare drycker.
Jag behöver inte säga att L är fantastisk,det har jag sagt så många gånger så det börjar bli tjatigt.Vi pratade om allt och ingenting och i synnerhet om planer vi drömmer om för sommaren.Jag vågar inte hoppas ännu men det skulle sätta sommaren 2010 på kartan.
Jag minns en gång på mellanstadiet när en kille gav mig en ask gelehjärtan på alla hjärtans dag.Som elvaåring är man ganska anspråkslös och med Icahjärtat i famnen för jag pladask för den modige lilla indianen.Länge hade jag kvar några mögliga hjärtan i en påse under sängen. Några år senare lyckades min b-friend på den tiden med vad alla fjortonåriga tjejer drömde om men ruinerade stämningen med "jag hoppas du gillar dem för de var svindyra och jag fick låna pengar av P".Jag tror jag klipte bort den repliken när jag återgav hela det superduper romantiska händelseförloppet för mina tjejkompisar.På gymnasiet fick de lyckligt lottade en ros i cafeterian av sina beundrare, jag fick en ros men var inte nöjd för det och det var väl då jag lärde mig att det inte bara är det romantiska tinget utan också de flygande fjärilarna som behövs.Ligger de kvar i sina puppor i magen istället för att flyga och kittlas så blir man alltid besviken. Och det spelade ingen roll hur många rosor den stackaren delat ut i cafeterian det fanns alltid fler puppor än fjärilar.
När min roomie uppvaktar mig på alla hjärtans dag och sedan åker ut till landet får jag ensam stå och gråta i mitt rum åt vackra röda rosor.Lagom till alla hjärtans dag 2010 har kraven växt sig lika höga som bitterheten och då finns det nog bara en som kan pricka fem getingar av fem möjliga.
Imorgon har jag program.Min vackra trasiga häst tittar på mig med mörka ögon.Då är det inte lätt,men när mina fingrar följer hans ben faller bitarna på plats och jag minns varför.Sedan skall jag och min anfader titta på olika boendealtenativ.Jag behöver ett nytt och känner pressen eller om det är stressen.Kanske båda.Vill hitta rätt,vill känna mig hemma.På kvällen skall jag och min goda vän Å se en film på bio.En enda man,jag undrar vilken de föreslår?
Igår skulle jag möta min vän L för en stillsam fika.Många timmar senare kommer jag på migsjälv med att svaja när jag går ner för rulltrappan vid Fridhemsplan.Det fanns alldeles för lite alkohol innanför västen för att sådant beteende skulle vara befogat,men jag skyller på fredagsutmattning och ovana vid starkare drycker.
Jag behöver inte säga att L är fantastisk,det har jag sagt så många gånger så det börjar bli tjatigt.Vi pratade om allt och ingenting och i synnerhet om planer vi drömmer om för sommaren.Jag vågar inte hoppas ännu men det skulle sätta sommaren 2010 på kartan.
Jag minns en gång på mellanstadiet när en kille gav mig en ask gelehjärtan på alla hjärtans dag.Som elvaåring är man ganska anspråkslös och med Icahjärtat i famnen för jag pladask för den modige lilla indianen.Länge hade jag kvar några mögliga hjärtan i en påse under sängen. Några år senare lyckades min b-friend på den tiden med vad alla fjortonåriga tjejer drömde om men ruinerade stämningen med "jag hoppas du gillar dem för de var svindyra och jag fick låna pengar av P".Jag tror jag klipte bort den repliken när jag återgav hela det superduper romantiska händelseförloppet för mina tjejkompisar.På gymnasiet fick de lyckligt lottade en ros i cafeterian av sina beundrare, jag fick en ros men var inte nöjd för det och det var väl då jag lärde mig att det inte bara är det romantiska tinget utan också de flygande fjärilarna som behövs.Ligger de kvar i sina puppor i magen istället för att flyga och kittlas så blir man alltid besviken. Och det spelade ingen roll hur många rosor den stackaren delat ut i cafeterian det fanns alltid fler puppor än fjärilar.
När min roomie uppvaktar mig på alla hjärtans dag och sedan åker ut till landet får jag ensam stå och gråta i mitt rum åt vackra röda rosor.Lagom till alla hjärtans dag 2010 har kraven växt sig lika höga som bitterheten och då finns det nog bara en som kan pricka fem getingar av fem möjliga.
Imorgon har jag program.Min vackra trasiga häst tittar på mig med mörka ögon.Då är det inte lätt,men när mina fingrar följer hans ben faller bitarna på plats och jag minns varför.Sedan skall jag och min anfader titta på olika boendealtenativ.Jag behöver ett nytt och känner pressen eller om det är stressen.Kanske båda.Vill hitta rätt,vill känna mig hemma.På kvällen skall jag och min goda vän Å se en film på bio.En enda man,jag undrar vilken de föreslår?
Kommentarer
Trackback
