Vädret.grisar,rymden,bilar,brudar,vapen
Jag var på landet i helgen.Gick omkring med bara fötter och sol i sinnet. Promenader till de där platserna som var viktiga när jag var liten och som alltid måse vara oförändrade när jag kommer tillbaka.Men så fäller de träd vid Fridas kärr och bygger hus vid Aurorastigen och världen rämnar. Eller lite överdrift men det blir en klump i magen. Om det ser likadant ut som när jag var liten så är jag fortfarande liten. Jag älskar Saltkråkan för så var min barndom på landet.
Jag vet vem jag är.Jag vet vad jag vill och vart jag ska. Jag vet inte hur jag ska uppnå allt men jag vet hur målet ser ut.Inte tjugo år framåt men iallafall 1.Och jag håller på att ta flera stora beslut nu,vissa som kommer påverka livet för a great deal of years. Känner mig väldigt osäker. Du har inte ens gjort några märken i parketten än och redan sitter jag och tänker stora tankar. Om jag bara utgår från migsjälv så säger kanske det att jag inte tror på det här men om jag räknar med andra komponenter så kommer jag känna mig tillintetgjord när allt har gått i kras.Igen. Ge det tid och se vart det leder skulle vän av ordning förtroligt sagt mig, men käre vän av ordning,jag har inte tid!Besluten är nu.Framtiden imorgon.Kom ingenvart med det här men kanske om jag läser det om en vecka så ser jag mellan raderna vad som är det rätta.
Imorgon är det Veronica. Det är bara artister av det manliga könet som kan bli mina hjältar, men jag kan ge henne en kram och ett diplom.Musiken är som sockerdricka,den bubblar ut från mitt hjärta och pirrar runt i armar och ben. Det finns ingenting annat att göra än att kasta in handduken och dansa.Mosebacke imorn,slutsålt,vill ni något så är jag längst fram.
Ett program på Tv innehåller Carolina Gynning och Carina Berg. Den ena ett geni,den andra trash. Osmaklig vs genial. Min jag-vet-inte-vad-jag-ska-kalla-honom sa att Gynning såg "somrig" ut, väldigt uppmärksam iaktagelse. Undrar vad jag ska lägga in i det,själv sitter jag och tittar ut genom fönstret när hon är i bild och trycker på mute när hon öppnar munnen. Men som sagt smaken är som baken.
För att slippa fundera på om X vill att jag ska förstora brösten eller bara ha på mig en blommig klänning så zappar jag vidare bland vimlet av kanaler. 1,2,4,Barnkanalen och Kunskapskanalen eftersom jag befinner mig på landet. Fastnar i en dokumentär om kriget i Kongo. Reportern flyger till gerillans läger i en helikopter och får träffa barnsoldaterna där de tränas. Min hjärna drar paraleller till Blood diamond hela tiden och jag får påminna mig om att detta är verkligheten. En liten pojke med ett gevär som nästan är längre än han själv blir tillfrågad om sin ålder. Han är så rädd så han stammar och vågar knappt svara. Någonstans mellan 10 och 13 gissar reportern senare.Jag ringer till Alexis och säger att de inte får åka till Kongo.
Jag vet vem jag är.Jag vet vad jag vill och vart jag ska. Jag vet inte hur jag ska uppnå allt men jag vet hur målet ser ut.Inte tjugo år framåt men iallafall 1.Och jag håller på att ta flera stora beslut nu,vissa som kommer påverka livet för a great deal of years. Känner mig väldigt osäker. Du har inte ens gjort några märken i parketten än och redan sitter jag och tänker stora tankar. Om jag bara utgår från migsjälv så säger kanske det att jag inte tror på det här men om jag räknar med andra komponenter så kommer jag känna mig tillintetgjord när allt har gått i kras.Igen. Ge det tid och se vart det leder skulle vän av ordning förtroligt sagt mig, men käre vän av ordning,jag har inte tid!Besluten är nu.Framtiden imorgon.Kom ingenvart med det här men kanske om jag läser det om en vecka så ser jag mellan raderna vad som är det rätta.
Imorgon är det Veronica. Det är bara artister av det manliga könet som kan bli mina hjältar, men jag kan ge henne en kram och ett diplom.Musiken är som sockerdricka,den bubblar ut från mitt hjärta och pirrar runt i armar och ben. Det finns ingenting annat att göra än att kasta in handduken och dansa.Mosebacke imorn,slutsålt,vill ni något så är jag längst fram.
Ett program på Tv innehåller Carolina Gynning och Carina Berg. Den ena ett geni,den andra trash. Osmaklig vs genial. Min jag-vet-inte-vad-jag-ska-kalla-honom sa att Gynning såg "somrig" ut, väldigt uppmärksam iaktagelse. Undrar vad jag ska lägga in i det,själv sitter jag och tittar ut genom fönstret när hon är i bild och trycker på mute när hon öppnar munnen. Men som sagt smaken är som baken.
För att slippa fundera på om X vill att jag ska förstora brösten eller bara ha på mig en blommig klänning så zappar jag vidare bland vimlet av kanaler. 1,2,4,Barnkanalen och Kunskapskanalen eftersom jag befinner mig på landet. Fastnar i en dokumentär om kriget i Kongo. Reportern flyger till gerillans läger i en helikopter och får träffa barnsoldaterna där de tränas. Min hjärna drar paraleller till Blood diamond hela tiden och jag får påminna mig om att detta är verkligheten. En liten pojke med ett gevär som nästan är längre än han själv blir tillfrågad om sin ålder. Han är så rädd så han stammar och vågar knappt svara. Någonstans mellan 10 och 13 gissar reportern senare.Jag ringer till Alexis och säger att de inte får åka till Kongo.
Kommentarer
Trackback
