.

Drömmer att jag har röda läppar och randiga strumpbyxor. Att det fanns en lägenhet med atelje. Om att resa långt bort. Att vara nära de viktiga i livet. Jag drömmer om att läsa alla de där böckerna. Önskar mig tid för kreativitet och passion. Den inneboende inspirationen har gått från att försiktigt knacka på min tinning till att klösa min rygg.

 

Mitt verktyg är det skrivna ordet. Samtidigt som det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, fascineras jag av tolkningsmöjligheten som uppstår när inte allt förmedlas i klartext. Att gömma sig bakom vaga formuleringar är ibland ett konstruerat mod.

 

Lycka är en sil. En stund av perfekt harmoni. Ett rus och en kick. Den gemensamma nämnaren är tidens avgränsning. Lycka är inget vi söker finner och sedan har. Att ha den föreställningen kan leda ner i beständigt mörker. Välj istället att se lyckan som en fyr,snurrar runt runt och ibland träffar ljuskäglan dig.

 

Nuet står och stampar. Min frustration har tagit över efter sorgsenheten. Varför får jag inga svar? Inte från det fysiskt existerande och inte från migsjälv. Det finns ett avslutat kapitel som önskar respons även från mig. Det finns ingen sådan förmåga, står med hjärtat i handen och fötterna på två ställen. Kan inte ta ställning till ytterligare komponenter. Tror mig se ännu ett kapitel sälla sig till de andra