.

Behöver inte slå upp ögonen för att veta att det är mörkt ute, att klockan antagligen är runt fyra på morgonen och att ingenting är annorlunda. Tapeten är smutsgrå och kvadratrarna 18. Tapeten och min själ är i symbios. Och när jag möter min blick i spegeln är skallen kal. Medicinen fungerar inte. Önskade något att se fram emot, skingra molnen. Att sälja den iden till de som känner mig bäst var inte svårt. Resmålet var sekundärt. Jag ville bara befinna mig någonstans där det var socialt accepterat med en stabil promillehalt. Tills dagen då planet lyfte var jag som en mal till ljuset, gnuggade grovsalt i såren.

Kan inte minnas första gången jag såg dig. Det var som att du från periferin kom längre och längre in i mitt synfält. Tills du en kväll vid stranden stod där precis framför mig. Med dina ögon, tankar, ditt land, ditt språk och dina vanor.

 

Från min plats här utanför kan bara bleka stigar anas. Faller för tillfälligt självförtroende sprunget ur händelser som möjligen inte hänt. Sent omsider tar något form bortom intelligensens återvändsgränder. Silar dina svar noga för att inte missa något som kan passa mig. Ständigt på jakt efter möten som ger mig en glimt av vem jag verkligen talar med. De samtalen finns i Ritorp, i en mormors hammock , på tunnelbanan och i länder där det inte existerar någon Bamseklubb.Hellre investerar jag det dyrbaraste jag har i en främling som kan ge mig ett par nya tankar än förlorar det till någon som å ena sidan kan påminna mig vart jag kom från men som å andra sidan aldrig slagit upp sina ögon i Märkligheten.

 

All this time I was finding myself,

and I didnt know I was lost

 

didnt know I was lost