.

Ligger på rygg i Sofias badkar och tittar upp i plasttaket. Aldrig är det enkelt och inte blir det lättare med alla dessa mil emellan oss.Världen gnistrade mot mig, snön knarrade under mina skor och vi talade om livet. Endast en hop frågor och funderingar-inga svar. Trots det tröstar ord som blir sagda högt, mer än de som förblir i mina tankar. Klär jag känslorna i ord börjar de sakta falna.

 

För en kort tid sedan fick jag sitta på min väns häst. Kvällen var mörk, himlen stjärnklar och snön kvävde ljudet av galopperande hovar.Då tryckte lyckan mot revbenen som en heliumballong som vill ut. Jag får lust att sträcka ut armarna och vråla från tårna. Hästar är det vackraste djur som finns.

 

Jag spelar musik så det vibrerar i väggarna. Sminkar lager på lager framför spegeln.

En gång i tidernas begynnelse tog jag mod till mig och ställde mig framför en klass 8-åringar och mimade ett bidrag till Eriksbergsskolans mimfestival. Min musiksmak var inte rätt i tiden.

 

Ha i åtanke vart jag kommer ifrån. Kanske är det också något som bör ligga och vila även i din ryggrad. Ikväll har jag identifierat en ömhet precis där mina revben slutar.En obefogad oro som uppstår när tiden och insatsen möts. När dagarna passerar i kalendern börjar det utkristalliseras hur ont det skulle göra om allt upphörde i detta nu. Janis Joplin sa Freedom is just another word for nothing left to lose, samtidigt som det gör mig helt skakis, fyller det mig alltjämt med en varm känsla av att det finns något jag inte vill förlora.

 

Varför kommer mina stigar alltid tillbaka till Thåström?Vandrar jag i musikaliska cirklar? Önskar att jag kunde sjunga Stjärna som är din för det lilla nya livet M. Med samma innerlighet som Joakim kan framföra den sången, menar jag varje ord till henne.

 

L om du läser detta, när skall kreativiteten få släppas fri?Du har inspirerat mig! I mina tankar befinner sig färger, former och material. Ljus, stämming och känsla. När ska vi börja? Jag vill börja! Make it happen