.

I min Tv-apparat pratar dräkter och kostymer om det intellektuella som en klassfråga. I min skalle har det en tid pågått funderingar om just detta. Hur skall jag inspirera mina elever till att aldrig sluta vara nyfikna?Till det som Hårdstedt kallar en livslång lust att lära? Kan vara det som är tjusningen och på samma gång utmaningen?

Tillbaka till klassärendet.
Lilla I i all sin klokhet talar om omgivningens förväntningar och hur man reagerar på dessa. Miljön runt ett barn överför sina tankar och åsikter och dessa formar barnet i en viss riktning. Det finns människor som föds med en glöd inom dem som är starkare än omvärldens påverkan. Men oftast är vi barn av vårt samhälle. Inget barn kan heller ifrågasättas, de har inget ansvar. Ansvaret vilar på familj och  på skolan.
 Bruce Springsteen sjunger You can´t start a fire without a spark. En ny människa är ett blankt papper. Det vi däremot föds med är förutsättningar. Jag kan inte acceptera att bara luta mig tillbaka och vara nöjd. Varför skulle jag vilja sluta upp med att vara nyfiken, vilja lära mig mer, vilja utvecklas? Kanske föddes jag med bra förutsättningar för detta, kanske föddes jag också i en omgivning som har uppmuntrat mig. Men ingen föds med obefintliga möjligheter, det kanske bara behövs  en puff in på rätt stig. Vi är inte självantändliga, det behövs någon/något som tänder den där gnistan för att vi skall kunna brinna vidare på egen hand. 

Alla växer vi upp till människor med en hjärna och en tanke. Ett medvetande så avancerat och med möjligheter att lagra oändligt mycket information. Vore det inte ett misstag att låta sådana resurser gå om intet? 

Som tonåring förde jag ett  ständigt krig mot min mor som önskade ge mig en skatt jag inte hade vett att ta emot. Hon måste ha besuttit ett tålamod från en annan värld. Brukade kalla henne boksnobb. Låtsades att jag inte förstod hennes språkbegrepp och vände ryggen till den kultur hon ville visa mig. När jag nyss fyllt 25 ser jag min mamma i allt jag gör. Också när jag möter min spegelbild.

Att vara intellektuell för mig handlar om att aldrig sluta utvecklas. Att vilja ta reda på mer, inte för att du måste, utan för att du har ett intresse av det. Det handlar nödvändigtvis inte om kultur även om konst, böcker,film, musik och drama kan skapa både stora och små tankar och inspirera till att vilja mer. Allmänbildning går att nå så lätt i vår värld. Läs en tidning, googla, se på Aktuellt, lyssna på en P3-dokumentär,var frågvis. Det finns ingenting att skylla på..

Rökmaskinen har stått på hela natten.Inte bara är mina kläder helt inpyrda, det är också väldigt svårt att se klart i dimman. Jag gnuggar mig i ögonen men kan ändå bara se fram till skolavslutningen. Vad som händer sedan är fortfarande dolt bland molnen.

Det är inte bara framtiden som är lite otydlig i kanterna. När jag ser mig omkring är hela världen rätt skev faktist. Gårdagens goda humör flyter kvar under huden. Stänger ögonen och rinner med musiken. Har en trollkarlshatt i nacken men inga formler och inga kaniner.

Lilla I manar ut mig i rampljuset igen men jag tvekar. Ju mer jag har grubblat dessto mer övertygad blir jag om att jag varit ute och cyklat länge nu. En gång fanns det en vacker enhörning som skadade sitt horn och allt sedan dess har jag sökt efter olika sätt att läka det på. Istället för att lita på att det kommer bli helt med tiden. Nu när jag tror att jag är något på spåren borde det ju vara enkelt men det är som att passa tonåringar med utegångsförbud en fredagkväll. 

Och att hålla ett öga på migsjälv så jag inte bjuder in de där ungdomarna på tequila är ett heltidsjobb.