Shall I be the one for you, Who pinches you softly but sure
Sommarnatten blåser in genom min öppna balkongdörr.På gränsen mellan det som jag betalat för och det som tillhör allmänheten möter vinden Eyes on me.En repig CD som en högstadieversion av migsjälv spelade om och om igen i sin Walkman.2011 kan man bara höra halva låten innan myrornas krig tar över och hur jag än genomsöker cyberspace finner jag inte den snabbare versionen från skivan.Texten och melodin är ändå den samma.
Bailysen har flutit ut i mina ådror nu och plötsligt står jag öga mot öga med mitt känslojag (förnuftet har drunknat).Timmen har kommit och passerat för starkdycker och sentimental musik som för tankarna till bultande fjortishjärtan.
Ett par veckor då min bröstkorg har varit till bristningsgränsen full av känslor rinner ut i havet vid Falsterbos hamn.Bara för mitt eget egoistiska välmående känns det bra att ha börjat och slutat den här resan med samma människa.För någon annan är det långt ifrån över också i mig kommer det ligga kvar små smulor och skräpa.Sådant som föralltid gör att du är lite mindre den person du var när du föddes och lite mer någon annan.Dock har orkanens öga passerat.
När glaset är urducket och Shakira snurrar i en stereo i ett helt annat kök än mitt eget kan jag konstatera att världen under en komprimerad tid skakat till och fått mig att tappa balansen.När jag ligger under soffan och väntar på efterskalven funderar jag på den enkla tesen att jag vinglar när andra stabila komponenter i min omgivning inte visar sig vara så solida som jag länge tagit för givet.
En liten jävel vid mitt öra väser att nu är det ute med dig Frida,det här klarar du aldrig.Du visade dig bra på en sak,en individ.Det betyder inte att du besitter några superkrafter.
http://www.youtube.com/watch?v=N8uXWMNriio
Bailysen har flutit ut i mina ådror nu och plötsligt står jag öga mot öga med mitt känslojag (förnuftet har drunknat).Timmen har kommit och passerat för starkdycker och sentimental musik som för tankarna till bultande fjortishjärtan.
Ett par veckor då min bröstkorg har varit till bristningsgränsen full av känslor rinner ut i havet vid Falsterbos hamn.Bara för mitt eget egoistiska välmående känns det bra att ha börjat och slutat den här resan med samma människa.För någon annan är det långt ifrån över också i mig kommer det ligga kvar små smulor och skräpa.Sådant som föralltid gör att du är lite mindre den person du var när du föddes och lite mer någon annan.Dock har orkanens öga passerat.
När glaset är urducket och Shakira snurrar i en stereo i ett helt annat kök än mitt eget kan jag konstatera att världen under en komprimerad tid skakat till och fått mig att tappa balansen.När jag ligger under soffan och väntar på efterskalven funderar jag på den enkla tesen att jag vinglar när andra stabila komponenter i min omgivning inte visar sig vara så solida som jag länge tagit för givet.
En liten jävel vid mitt öra väser att nu är det ute med dig Frida,det här klarar du aldrig.Du visade dig bra på en sak,en individ.Det betyder inte att du besitter några superkrafter.
http://www.youtube.com/watch?v=N8uXWMNriio
