En svala eller två
Länge har jag tänkt på en fågel bakom örat.Började samla på lite inspiration.Alla bilder kommer från http://tattoologist.com/. L har hjälpt mig att samanställa några av dem i det här lilla kollaget.
Alltid har jag tyckt om tatueringar men det var inte förän vi var vid Marquesasöarna i Franska Polynesien som jag blev riktigt fascinerad.Där är tatueringar inte bara en kroppsutsmyckning.Det en del av deras kultur och de tatuerar på traditionellt sätt.När jag var där,omgiven av dessa människor som ofta hade stora delar av kroppen täckta av (i min ögon) konst så ville jag också göra en polynesisk tatuering. Efter en del funderande och efter att ha sett västerländska människor med polynesiska tatueringar så ändrade jag mig.Det här är världens vackraste tatueringar,men de skall sitta på rätt människa.En svala är något för mig.
After a hurricane comes a rainbow
Den nya veckan som kom la tillbaka alla mina profesionella pusselbitar på sina rätta platser.Nufunna svårigheter har grävts fram men bara lagom stora för att få mig att finna utmaningen intressant.Det som började med mitt ramaskri blev sedan till en underhållande liten utflykt men precis som det är skönt att åka bort är det också skönt att komma hem.Det är i det offentliga rummet inte okej att säga det som alla tänker.Du förväntas skämmas bara du så mycket som tänker tanken.Men för stunden tar min kompetens slut här,jag behöver syssla med något som jag ser utveckling i.När jag blivit lika vis som K så kommer jag tillbaka.
Hoppet har en gång höjts för det fyrbenta djuret och i helgen skall jag möta en kille som kanske kan vara för mig.På sistone har hjärtat tickat igång så fort jag gått ner i källaren efter ridstövlarna.Jag måste control my emotions.Som med tvåbeningar,vill jag slippa bli besviken.Den första april är det ett år sedan D lämnade den här världen.Jag har aldrig saknat och längtat efter någon som jag saknar och längtar efter honom.
Sedan jag såg Katy Perry sjunga Fireworks på Victoria Secret Fashion Show så har tonerna klingat i mitt bakhuvud.Bland modeller smala som rådjur stod hon iklädd en klänning som bäst kan liknas vid karamellpapper och såg ut som en människa som äter både frukost,lunch och middag.Befriande.
You just gotta ignite, the light, and let it shine

Guldkant på vardagen
Tulpaner är det bästa jag vet. De har så vackra färger och formen på knoppen är alldeles perfekt. Jag har satt en bukett i en vas på bordet som jag ligger här i soffan och tittar på. Idag började jag mitt projekt som jag kallar En bild om dagen. Första bilden fick bli min fina tulpanbukett. Den får ni dock se när projektet avslutats.
Egentligen borde tänderna borstas och kudden nattas men alla de här sentimentala programmen kanal 5 har bombarderat mig med de senaste timmarna har fått mig att gråta som ett dagisbarn.Måste verkligen få kontroll på det där.När jag bodde i Solna lärde min roomie mig att det är okej att gråta vid Tv:en och sedan dess gråter jag jämt.Det är faktist skönt att få det ur sig men det börjar gå lite till överdrift.Gränsen går inte heller vid sorliga tv:program,nejdå det bränner innanför ögonlocken när det är ett moment på jobbet eller när Robbie Williams sjunger "Angels" på radion.
Ikväll har jag slagit in paket och bakat muffins.Alla skall dra sitt strå till stacken,jag börjar få upp ögonen för vad som är kittet i hållbara murar.Jag besitter för stunden inga andra verktyg än hembakat och hopvikta kläder,men från min ringhörna gör jag mitt allra bästa.