.

Mitt jobb kan i vissa stunder vara mer än jag mäktar med.Då känns det som att febrilt trampa vatten för att hålla näsan ovanför ytan.För att addera ytterligare en dimension är min dag och mitt engagemang uppdelat på två.Det är som med resten av livet inte svart eller vitt.Men så finns det andra dagar.Dagar som denna då jag funnit migsjälv priviligerad att få vara en del av dessa intelligenta,nyfikna,kreativa,påhittiga,frågvisa,glada varelsers vardag.Om inte någon eller något kuvar dessa individer känner jag mig tryggt förvissad om en ljus framtid.

Kommer på migsjälv med att sitta med munnen öppen och ögonen klistrade på Per Morberg som lagar hemmagjord fond på kanal 4.Slevar med ena handen ner kött och rotfrukter i en gryta,sedan kör han sin blå pick-up genom skogen med hunden på flaket och en hand på ratten.Målet är en skogskälla där Per kupar händerna och dricker munfullar med vatten som han beskriver som smak,lukt och färglöst.Och så tittar han rakt in i kameran med vatten droppande från håret,rakt på mig och blicken säger "Danger danger".Den mannen vet for sure hur man får till den ultimata svin-looken.

Att vara sjuk är så långtråkigt.Det hade varit så skönt att få vara hemma och pyssla med allt det där jag aldrig hinner med annars, men jag orkar inte ens lyfta handen.Hjärnan orkar inte följa handlingen på Tv:en.Inne på andra sjukdagen vill jag krypa ur mitt skinn.
När jag legat i sängen med rullgardinerna nere har jag i mitt huvud börjat planera sommaren.
Hästar och Norrland,kan jag aldrig få nog?