.

Min lilla kusin har i hällande regn tagit tagit studenten.Hon var vacker som en nyponros.En liten tår låg på lur i min ögonfrans när hennes föräldrar talade till henne om stolthet och framtid.Det ligger nära till hands att tänka tillbaka på den här dagen för fyra år sedan,inte är jag samma människa nu som då.Som obekymrad 19-åring förmodade jag att jag på examensnatten gick och la mig i nuet och vaknade upp i framtiden.Första dagen på resten av ditt liv-fenomenet.Ungefär samtidigt som jag kryssat dagar i min kalender så har jag också undan för undan förstått att varje dag är första dagen på resten av mitt liv.Det är en lättnad.Så det vill jag säga dig lilla L,du har inte bråttom,det finns så många dagar att börja framtiden på.

Vidare från den slutliga skolavslutningen till en bil i hällregn.Han som var spindelmannen (jag var spindelkvinnan) i min barndom och hans sambo T sitter innanför immiga rutor och talar om livet.Bilen susade fram,motorväg och skog.Foten vill fortsätta trycka gasen söder om Norrköping,det finns en bit barndom gömd där med.Jag behöver skriva mina memoarer eller gå i terapi för att sluta begrunda alla dessa minnen som flyter omkring innanför mina ögon.
Jag låter dock inte foten och gasen vinna denna gång utan bilen svänger av vid rätt avfart och snart är jag i min kusin J´s armar.Hon bor här och jag tänker att det här vill jag också,bo någon annanstans.T som i toffel är mitt förnamn,jag vill alltid äta kakan och ha den kvar.Denna gång kanske jag tycker jag har förtjänat det mer än förr.
I mitt inre gör hjärtat och hjärnan en överenskommelse, jag har fått de här timmarna tilldelad mig,allt skall inte skrivas eller ens uttalas men det kommer bli bra.Allting kommer bli bra.Jag är säker på det eftersom du gör mig glad och då måste det vara något bra.

Jag har druckit fiiin champanje.Så fin så det är slöseri att ge den till mig.Nu ligger känslorna utanpå kroppen.Efter 24 timmars oupphörlig gråt blir reaktionen ganska påfallande då vätskebristen åthjälps med ovannämda champanje.Rummet snurrar.Pang.Duns & sedan var han borta.Jag hann inte tänka,men ännu bättre-du hann inte tänka.Det är en sorg i mitt hjärta men en lättnad i min själ.2/4-10

Allting börjar inte i en port mitt emot Jensen Bofhouse.Det slutar inte heller där.Kanske hade jag aldrig förstått platsens betydelse om jag inte gått förbi en eftermiddag och fått en ingivelse att gå in.Som garderoben i CS Lewis "Häxan&Lejonet",jag behöver bara komma innanför dörren så ser jag inte längre trappsteg och rutiga golvplattor.
Nova gnager på sin svans.Min mor förbjuder mig att ha henne i sängen.Jag tänker att när jag blir stor skall jag ha en enorm säng som både hundar och barn får plats i.Och min kille förstås.Fast jag känner mig lite kluven till det där barnprojektet.På mitt jobb är det stora magar vart man än går,något inom mig börjar längta efter att ha en egen sån där mage.Känner mig lite lurad,det är förmycket instinkt och för lite min egen vilja.Min vän Karl säger att jag skall sluta oroa mig.Men jag är rädd ändå.Jag är en människa och jag lever på 2000-talet,det är inte mycket som lämnas åt slumpen.Kanske skulle det finnas mindre rädsla om allting inte vore upp till mig att besluta om?

Sommaren är om hörnet.Salta bad och varma klippor.Utomhuskonserter under paraply i den ljusa natten.Glass,mygg och soluppgångar.Prippsblå-blått hav under kölen,välbekanta ljud och rörelser kroppen minns.En roadtrip med nyvunnen vän,jag skall sjunga högt och köra 1000 mil.Solvarm hud möter solvarm hud.Sommaren är kort.