2000 meters klubben

Framför en film som håller nerverna spända är det bra med en dataskärm att dyka ner bakom när det hettar till.Mina vänner är av det hårdare virket, de som vågar titta på läskigheter utan att vika bort med blicken.Vi har ätit,skrattat och pratat.På tåget kände jag mig som en urkramad disktrasa nu har hjärnan börjat rinna tillbaka på sin plats.

I fjällen var luften ren och myggen vassa.Åt vilket håll jag än vände ansiktet, stötte mina ögon inte på blockeringar på många mil.Min kropp svettades igenom jackan jag förvånade mig själv med att vilja laga frystorkad kycklinggryta till vardags det växte hjortron på myren.Än mer överraskade det mig att jag i mitt huvud började planera nästa sommars äventyr på samma tema.Till Sofia skrev jag "det känns bättre nu".Kanske var det det bästa?

Det finns stunder när min tanke inte kan möta hans.Då jag inte för 5 öre kan förstå hur jag kan ha känt den här människan hela mitt liv och sedan stå här utan minsta ledtråd.Men så en kväll ringer han och ger mig en fantastisk tanke att tänka tills jag somnar och dagen efter det och dagen efter det.Han säger att jag är en förnuftig människa men mitt hjärta har redan satt munkavle på hjärnan samt sprungit ifrån både vett & omdöme.Två gånger lycka.Bara min syster skulle förstå om jag skrev alla orden här,men hon har känt honom nästan lika länge.

Tunnelbana heter metro på ryska.Den här dagen gav mig den kick jag behövde för att sluta dunka mitt huvud i väggen av tristess.

RSS 2.0