.

Jag var på landet i helgen.Gick omkring med bara fötter och sol i sinnet. Promenader till de där platserna som var viktiga när jag var liten och som alltid måse vara oförändrade när jag kommer tillbaka.Men så fäller de träd vid Fridas kärr och bygger hus vid Aurorastigen och världen rämnar. Eller lite överdrift men det blir en klump i magen. Om det ser likadant ut som när jag var liten så är jag fortfarande liten. Jag älskar Saltkråkan för så var min barndom på landet.

Jag vet vem jag är.Jag vet vad jag vill och vart jag ska. Jag vet inte hur jag ska uppnå allt men jag vet hur målet ser ut.Inte tjugo år framåt men iallafall 1.Och jag håller på att ta flera stora beslut nu,vissa som kommer påverka livet för a great deal of years. Känner mig väldigt osäker. Du har inte ens gjort några märken i parketten än och redan sitter jag och tänker stora tankar. Om jag bara utgår från migsjälv så säger kanske det att jag inte tror på det här men om jag räknar med andra komponenter så kommer jag känna mig tillintetgjord när allt har gått i kras.Igen. Ge det tid och se vart det leder skulle vän av ordning förtroligt sagt mig, men käre vän av ordning,jag har inte tid!Besluten är nu.Framtiden imorgon.Kom ingenvart med det här men kanske om jag läser det om en vecka så ser jag mellan raderna vad som är det rätta.

Imorgon är det Veronica. Det är bara artister av det manliga könet som kan bli mina hjältar, men jag kan ge henne en kram och ett diplom.Musiken är som sockerdricka,den bubblar ut från mitt hjärta och pirrar runt i armar och ben. Det finns ingenting annat att göra än att kasta in handduken och dansa.Mosebacke imorn,slutsålt,vill ni något så är jag längst fram.

Ett program på Tv innehåller Carolina Gynning och Carina Berg. Den ena ett geni,den andra trash. Osmaklig vs genial. Min jag-vet-inte-vad-jag-ska-kalla-honom sa att Gynning såg "somrig" ut, väldigt uppmärksam iaktagelse. Undrar vad jag ska lägga in i det,själv sitter jag och tittar ut genom fönstret när hon är i bild och trycker på mute när hon öppnar munnen. Men som sagt smaken är som baken.

För att slippa fundera på om X vill att jag ska förstora brösten eller bara ha på mig en blommig klänning så zappar jag vidare bland vimlet av kanaler. 1,2,4,Barnkanalen och Kunskapskanalen eftersom jag befinner mig på landet. Fastnar i en dokumentär om kriget i Kongo. Reportern flyger till gerillans läger i en helikopter och får träffa barnsoldaterna där de tränas. Min hjärna drar paraleller till Blood diamond hela tiden och jag får påminna mig om att detta är verkligheten. En liten pojke med ett gevär som nästan är längre än han själv blir tillfrågad om sin ålder. Han är så rädd så han stammar och vågar knappt svara. Någonstans mellan 10 och 13 gissar reportern senare.Jag ringer till Alexis och säger att de inte får åka till Kongo.

Amsterdam har omfamnat mig och swept me off my feet. Har vill jag vandra omkring bland broarna foralltid. Men tiden ar ute och imorgon ar jag pa planet hem. Nar jag blir stor ska jag sitta i en vindsvaning i Amsterdam och se ut over kanalerna. Behover jag inspiration reser jag ut i varlden.Har jag tappat bort min kreativa lust aker jag till Berlin,vill jag kanna att jag lever ska jag cykla fran Guatemala till Cape horn och nar jag vill minnas min barndom aker jag till den svenska skargarden.My pratade skeptiskt om att resa sjalv innan jag akte. Det ar nog det basta jag vet. Att lagga sig ner och sova hos nagon varldsbekant foredrar jag framfor hotell men sedan vill jag vara alldeles for migsjalv. Utan att kompromissa om vad som skall goras eller vart vi ska ga utan att fa mina tankar storda av nagon annans. I Barcelona gick jag tills mina ben hade bytt plats i foten, har har jag cyklat min rumpa om.Det ger annu en dimension till frihetskanslan.
Museum far mig att gaspa daremot gick jag in i en kyrka och satt dar och kande mig fridfull en stund.Det mest rogivande ar anda bara att ga. Pa de vackraste gatorna ar det folktomt an och annan strosar omkring, desto mer manniskor i red light district och pa den stora shoppinggatan. Det forstnamnda gor mig inte lika illa tillmods som de forsta kvallarna i Patong(Thailand). All min forstaelse for det manliga konet  tar dock slut har for red light ar sa fruktansvart osmakligt. Blinkande neonskyltar pulserar ut sina budskap i det inte sa valkomnande dagsljuset. Sex outlet, Sex paradise och aven har har tydligen finanskrisen satt sina spar for overallt rear de ut sina tjanster till extrapris.Star och tittar pa en tjej i ett fonster tills hon vander bort blicken. Jag ar saker pa att hon gjort och sett saker som fatt mig att titta bort langt tidigare.
Det ar bitterljuvt nu nar jag ska packa vaskan ikvall.Jag skulle onska mig tva dagar till har samtidigt som det finns saker som drar i mig hemifran med. Nasta resa har redan borjat  ta form i mitt huvud..

Det slog mig när jag satt och tittade på någon random serie på trean.Hon sa "Hes the one that have opend my heart again".Så är det. Jag känner mig jävligt sårbar och naken.Men fram tills nu har det varit något jag har varit rädd för och undvikit att låta någon annan se mig så.Utan att tänka på det och helt oförstående för den kritik jag fått när människor påpekat för mig att jag håller en distans.Kanske var det inget medvetet val jag gjorde den här gången, det var hjärtat som besegrade hjärnan och här står jag. Det finns inga garantier inte här och nu och inte i livet.Det som sker det sker.Men om man aldrig är riktigt ledsen kan man heller aldrig bli riktigt glad. Kanske var jag det ena för att kunna känna det andra. Det har förändrats.Det är samma ord,blottad.Men då det förr betydde brännbar och gav mig en känsla av utsatthet, jag stod i ett ösregn och någon tände en strålkastare,en folksamling hade omringat mig och de skrattade och pekadet.Så säger nu samma ord och känsla att detta är någonting bra, jag vill känna.
Begår jag misstag?

Rastlös vill raka huvudet,injecera heroin,hoppa bungyjump,tatuera ryggen,stå ute i ösregn,hjula runt i lägenheten,dricka absint genom sugrör,skjuta häftpistol i fotsulan och simma femton längder under vattnet.13 timmar och fjorton minuter kvar.

Nästan 72 timmar pluss minus noll i livet.Sekunder och minuter att minnas.Tankarna har seglat omkring i mitt huvud,de har hunnit bli tänkta till punkt.Min vän Manshaterskan skulle kanske slå sig för bröstet om hon hörde att mitt medvetande varit okuperat av tre från de motsatta könet hela den här helgen.Men sanningen är till för att utalas.Vi börjar bakifrån i den faktiska rangordningen.
Joakim Thåström skall jag och min syster se i Långholmsparken på fredag.Kanske han kan vara den helande länken mellan oss.Det som orsakats av en medlem av manssläktet kanske kan ställas tillrätta av en annan?
Familjen är blodet och generna,det går inte att komma ifrån att hon och jag på något vis hör ihop.We have a history. Må vara att vi är olika men då är uppdraget att bygga pusslet över och runt ojämnheterna.Och om vi ska ge Thåström en sista eloge så är han en av mina hjältar, en av dem som har orden.
Micheal Jackson har dött.Underligt hur någon som jag aldrig sett eller pratat med lämnar efter sig ett hål i min världsrymd. Jag ser på Tv:en hur världen samlas och sjunger en tribute till hans ära,själv sitter jag på en flygplats i Berlin och låter "Man in the mirror" gå om och om igen i min Ipod.

A willow deeply scarred,
Somebody's broken heart,
And a washed out dream,
(Washed out dream),
They follow the pattern of the wind ya' see,
'Cause they got no place to be,
That's why I'm starting with me.

I'm starting with the man in the mirror,
I'm asking him to change his ways,
And no message could have been any clearer,
If you wanna make the world a better place,
Take a look at yourself and then make a change

Jag vill äta alla världens kakor och samtidigt ha dem kvar sa jag till min vän Åsa igår. Det var gårdagens sanning. Kan pendeln svänga så snabbt,kan det komma så plöstligt?Tittar ut genom bussfönstret ser ingenting.Fingrarna trummar,tittar på klockan,försöker att inte springa.Den bubblande sockerdrickan och de flygande fjärilarna.Sover med min näsa i en nacke.Man kan inte vira in sig i bubbelplast.Kanske kändes det en gång som jag blivit skinnflådd men det var länge sen nu,det har växt ut ny hud.Du gör mig glad.